Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
VETENSKAPEN ÖCH LIVET
TECKNAREN GÖR UPP PLANEN FÖR EN MOSAIK
Hadrianus’ villa och är känt från en
beskrivning hos Plinius. Det är
Duvmo-saiken, några duvor som slagit sig ned
på en skål, och en av dem lutar sig ned
för att dricka. Den visar vilken omsorg
som nedlagts på teckningen och
färgvalet (se fotografien på föregående sida).
Under republikens sista tid var det
vanligt att rika hus dekorerades med
mosaik; huvudmotiven funnos nästan alltid
i mitten på salarna, och kring dem i de
mindre rummen voro grupperade
blommor, frukter, girlanger och masker.
Detta var rikedomen i de gamla
patricierhusen, vilka vi fortfarande måste beundra.
De romerska härarna, som erövrade
världen, förde mosaikkonsten till den
bebodda världens gränser. I Gallien,
Spanien, Afrika har man funnit betydande
mosaikverk, ofta nästan orörda, trots
den vandalism som förstörde så mycket
av både byggnader och konstverk. De
mest olikartade scener, såsom strider
mellan djur, genrebilder, familjescener,
gladiatorstrider, geometriska figurer äro
utförda på ett beundransvärt sätt.
Efter att hava hedrat hedendomen blev
mosaikkonsten i fjärde århundradet
under kejsar Konstantin den kristliga
konsten par excellence.
Till de tidigaste mosaikerna från
denna tid höra de som finnas på
Constantia-mausoleets valv i Rom. Ett annat
betydande verk från samma epok är
mosaikerna i Baptisteriet vid domkyrkan i
Ra-venna, vilket framställer de tolv
apostlarna och i mittenbilden Kristi dop. Bland
andra mosaiker från denna tid kunna
nämnas de i Galla Placidias gravkapell
i Ravenna, i Santa Sabina och Santa
Maria Maggiore i Rom med scener
ur Gamla testamentet samt de i Sankt
Paulskyrkan i Rom med apokalyptiska
framställningar. I sjunde århundradet
utbildades en speciell bysantinsk stil.
Förfallet inträder under nionde
århundradet. Kompositionen blir banal och
fattig, teckningen felaktig, ansiktena
hårda, allvarliga, tekniken svag, färgerna
skrikande och oharmoniska. Därpå
faller mosaikkonsten i glömska under nära
tre århundraden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
