Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EINSTEINS TEORIER
OCH
DERAS EXPERIMENTELLA BEKRÄFTELSE
Av Dr. L. BRILLOUIN
Inledning.
Allmänhetens uppmärksamhet har
under de senaste åren varit riktad pä
relativitetsteorien. Detta är en djärv
tankebyggnad, som omstörtar våra
idéer om världsaltets konstruktion och
vars kosmogoniska
följder äro oöverskådliga.
Relativitetsteorien är
resultatet av en mängd
teoretiska och
.experimentella forskningar,
som utförts allt ifrån
början av värt
århundrade och Utgör
slutresultatet av ett långvarigt
och ihärdigt arbete.
Einsteins förtjänst ligger i
att han lyckats giva en
definitiv form åt den nya
teorien. Hans »arbeten
på relativitetsteorien
började för omkring tolv
är sedan. Han kände de
brister, som vidlådde
den ursprungliga teorien
och han tog sig för att
utvidga den och anpassa
deri på de mest olikartade problem;
de första antydningarna om den
allmänna teorien gav Einstein omkring
1913, varefter den så småningom nåd-
-de sin slutgiltiga logiska utveckling.
Relativiteten i mekaniken.
Relativitetsbegreppet härstammar
från den klassiska mekaniken, och vi
skola med några ord påminna om dess
exakta innebörd. Allt sedan Galilei
vet man att jorden vrider sig kring
sin egen axel och samtidigt beskriver
en elliptisk bana kring solen. Dessa
rörelser inverka icke nämnvärt på
våra vanliga mätningar, och vi kunna
i de flesta fall betrakta jorden och
vårt laboratorium såsom stillastående.
Genom en del försök kan man dock
påvisa jordens rotation; detta är
exempelvis fallet med Foucaults
klassiska pendelförsök. Kunna vi också
genom mätningar på
jorden bekräfta jordens
rörelse i dess bana kring
solen? Denna rörelses
hastighet är ganska stor
och man har försökt
många sinnrika
anordningar för att påvisa
den. Men alla sådana
försök ha fört till
negativt resultat. Den
klassiska mekaniken ger för
övrigt ett fullständigt
bevis, ty den påpekar att
man icke genom något
som helst mekaniskt
förfaringssätt kan
avslöja en rätlinjig och
likformig tröghetsrörelse i
förhållande till ett
system i vila.
Sedan Galilei
betraktar man såsom fullkomligt orörligt ett
referenssystem bestämt av solen och
fixstjärnorna; om en stjärna rör sig
i förhållande till detta system med
en likformig och rätlinjig rörelse,
kunna invånarna på stjärnan i fråga
aldrig genom lokala försök påvisa att
stjärnan verkligen rör sig.
Detta är formeln för
relativitetsprincipen i mekaniken; den framhåller
omöjligheten av att skilja mellan vila
och likformig, rätlinjig rörelse såsom
man vanligen definierar densamma.
Erfarenheten ger förövrigt talrika
konkreta exempel på detta: en båt.
DR. ALBERT EINSTEIN
Vetenskapen och Livet
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
