Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
VETENSKAPEN OCH LIVET
O X
DENNA BILD ÅTERGER RESULTATET
AV DE BASTA MÄTNINGARNA, SOM
UTFÖRDES AV
SOBRALEXPEDITIO-NEN FÖR ATT BESTÄMMA. LJUSETS
AVBÖJNING NÄR DET PASSERAR
NÄRA SOLSKIVAN
Man har observerat sju stjärnor
på avstånd från solen
varierande mellan 2$’ ocfago’. Dessa
stjärnors avböjning (i sekunder)
äro införda som ordinator; som
abscissa har man tagit inversa
värdena på avstånden till solens
centrum. Den raka heldragna
linjen motsvarar Einsteins lag:
avvikelserna proportionella mot
inverse avståndet till centrum;
den punkterade linjen skulle
motsvara den enkla newtonska
attraktionen. Man ser att de
iakttagna punkterna gruppera sig
kring einsteinlinjen; de särdeles
svåra tnäfningarna vidlådas
förövrigt av ganska stora fel.
har hittills icke kunnat ske
direkt med vågens hjälp.
Den förändring hos
massan, som exempelvis borde
åtfölja en avkylning av
kroppen eller en kemisk
reaktion, är nämligen allt för
liten för att kunna påvisas
ens med den känsligaste
våg. Detta beror på
faktorn l/V2 = l/9xl02J i
formeln härovan. Principen
om massans
oföränderlig-het gäller sålunda vid alla
fysiska och kemiska reak
tioner med tillräckligt stor
approximation.
Men även om principen gäller vid
mätningar i det praktiska livet finns
det dock fall, där förhållandet blir ett
annat; man har verkligen i vissa
tillfällen kunnat iakttaga att en kropps
massa växlar med
hastigheten.
En kropp med massan m0 utslungad
med en hastighet v besitter en
kine-tisk energi, som för små hastigheter
har värdet l/gniov2; denna energi är i
sig själv trög enligt den ovan fram*
ställda allmänna principen; den
motsvarar en ökning av massan M =
E/V2 = y2tfioV2/V2. Man kan
beteckna förhållandet v/V mellan kröp
pens hastighet och ljusets hastighet
med b; kroppens massa ökas
sålunda och blir:
m = mo -f- M = mo(l -j- V^b2-)–
DESSA KURVOR ÅTERGIVA RESULTATET A V
GUYES OCH LAVANCHYS TALRIKA OCH
NOGGRANNA MÄTNINGAR
Abscissorna angiva elektronernas hastighet mellan o och
o,6o; värdet i motsvarar ljusets hastighet. De snabbaste
elektronerna hava sålunda en hastighet lika med hälften az>
ljusets, d. v. s. 150,000 kilometer i sekunden. Som ordinata
figurerar förhållandet mellan elektronens massa i rörelse
och dess massa i vila. Detta förhållande växlar under
försöken från 1 till 1,15. Qm elektronernas hastighet skulle
närma sig ljusets ytterligare, skulle förhållandet växa
oändligt. Kurvan L är Lorentz—Einsteins teoretiska kurva-.
Kurvan A återger Max Abrahams formel. Resultaten
differera en smula i dessa båda teorier; de svarta punkterna äro
beräknade enligt Lorentz-Einsteins metod och de vita
punkterna enligt Abrahams. Man ser att de svarta punkterna
falla med anmärkningsvärd noggrannhet på kyrvan L,
me-~dan de vita punkterna skilja sig systematiskt från. kurvan A,
1,15
L
, L O HENTZ - E/NS TE IN 0 ABRAHAM
/
/
A
1,10
q g RAYONS OE COMPARAISON
–––––-
få* j
"/
1,05
X
>**
1,00
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
