Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EINSTEINS TEORIER
345
FOTOGRAFI AV PEROTS INTERFERENSAPPARAT
I MEUDONOBSERVATORIET
1 främre planet till höger står skärmen, på vilken
coelosta-ten i figur sid. 344 kastar en solbild. Man ser i B hållaren
för de halvrcflekterande glasen, som bilda ett system av
interferensringar; bilden av dessa ringar faller i C på springan
i ett stort spektroskop, vilket ger en bild av spektret i D.
Kvick silverlampan E och järnbågen F tjäna som jordiska
ljuskällor till jämförelse med solspektret.
elektriska fälten utöva pä
elektronerna; man känner
nämligen icke tillräckligt
noggrant vare sig fältets
fördelning eller
elektronernas bana. För att undvika
alla misstag använde
författarna konstant a
v-b öj ning. För varje
hastighet hos elektronerna,
reglerar man fältens
styrka så att elektronernas
avböjning alltid blir lika stor.
Elektronbanorna och
fältens relativa fördelning äro
då lika; endast fältets
absoluta styrka är märkbart
förändrad.
Kurvan på sidan 342
återger resultatet av tvåtusen
experiment med 150
plåtar. Man har jämfört de
experimentellt funna
värdena med den
relativistiska formeln (Lorentz —
Einstein) och med en
annan formel som föreslagits
av Max Abraham och som
för övrigt tydligen är behäftad med
ett systematiskt fel, som i medeltal
uppgår till 0,0112. Einsteins formel
återger fakta på mindre än 0,0002 när.
Vi ha sålunda däri en utmärkt
bekräftelse.
På ett annat område har
Sommerfeld erhållit, lika god
överensstämmelse genom (att beräkna dubbellinjernas
spridning i vätets och heliums
spektrum samt linjerna i röntgenstrålarnas
spektrum. Vi kunna dock icke här
ingå på dessa svåra teorier.
Relativitet och gravitation. Den
allmänna relativitetsteorien.
Den första formen på
relativitetsteorien var trots dess stora framgång
ofullständig. Vissa teoretiska problem
kunde icke behandlas med densamma,
men den största svårigheten var
gravitationen. Relativiteten säger att
ingen avståndsverkan kan vara
ögonblicklig utan bör framskrida med en
hastighet som är mindre än eller lika
stor som ljusets; men allt sedan New-
tons dagar var gravitationen grundad
på hypotesen om attraktiva krafter,
som finnas mellan alla materiella
kroppar och antagas verka utan
dröjsmål; dessa båda synpunkter kunde
icke förenas.
Vidare ledde idéen om energiens
tröghet till antagandet att själva
ljusenergien skulle besitta en viss massa;
en ljusstråle, som passerar solen
borde bliva avböjd, alldeles som en
mycket snabb komet. Men hur skulle man
kunna exakt bestämma lagarna för
denna verkan?
Einstein bevarar strängt likheten
mellan en tung massa och en trög
massa i enlighet med resultaten av
Eötvös särdeles noggranna mätningar.
Gravitationen spelar exakt samma<roll
som en acceleration. All energi har
sålunda vikt, och en ljusstråle bör
avböjas invid en sä ofantlig massa
som solen. Detta är tydligen en
fysikers synpunkt med stark intuition
för de allmänna begrepp som komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
