- Project Runeberg -  Vett och ovett /
4

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sömn med en roman af Zola på sängtäcket. Nu har jag
att ettdera rifva huset utan att skrämma eller väcka fröken,
eller också att berga fröken utan att rifva huset.

Beslutar jag mig för det senare (jag är chef och gör
huru jag vill, kom i håg det!), så lägger jag
räddningsnätet under den skönas fönster samt går sedan upp i det
brinnande huset, viker behändigt undan för fallande
bjelkar och knackar varligt på hennes kammardörr. Vill hon
då inte genast vakna, så hviskar jag, att hon är bjuden
på officersbal till Kronobergshed. Sofver hon ännu, så
höjer jag rösten och berättar, att Mahdien af Egypten
stulit turnyren på hennes helgdagsklädning för att begagna
till ett tält åt 75 man. Vill hon ändå inte vakna,
förtäljer jag, att hennes bästa väninna köpt en ny,
utomordentligt söt sommarhatt. Svarar hon då inte: »Det
skulle just passa det spöket», så är hon död. Men är
hon inte död och jag ändtligen fått henne vaken, talar
jag lugnt och sansadt om huru det är fatt, anmodar henne
göra toilette samt ber henne inte välja för länge bland
sina klädningar. (Jag håller före att ljus, storrutig
promenadkjol, mörkblå strumpor, små pariserskor, mörkblå
vårkappa med sammetsbesättning, capotthatt och långa gants
de Suède inte skulle passa illa vid ett dylikt tillfälle.)

Är jag nu förut bekant med flickan, går allt som
en dans; men är jag inte det, så gå vi, efter några
hastiga ursäkter från hennes sida för det hon inte hunnit
låta städa rummet innan hon släppte in mig, fram till
fönstret, så att någon å gatan varande, äldre, gemensam
qvinlig bekant får presentera oss för hvarandra. Derefter
fattar jag henne varligt i mina armar, öppnar fönstret
och låter henne försigtigt falla samt skyndar mig ned för
trapporna, så att jag hinner spänna uträddningsnätet
medan hon ännu är i luften. (Egentligen skulle några af
mitt manskap i förväg rangera nätet, men som jag intet
manskap har, får jag göra det sjelf.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free