- Project Runeberg -  Vett och ovett /
34

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förening med en okuflig lust att kasta ut sitt mynt i
Ishafvet, på det hederliga, renliga svenska matroser skulle
bli nedloppade af Eskimåer, Lappar, Tschutscher och slika
personer utan bildning och kommunalskatter.

För vältalighet blef Jeremias snart så känd, att intet
bättre fruntimmer tordes ta mindre än fem näsdukar med
sig, när han skulle hålla föredrag om någon antiqvitet, som
blifvit uppgräfd i Sunnerbo eller Herculanum eller Pompeji,

Men en gång gick det besatt. Vaktmästaren i
antiqvitetshuset hade förvexlat ett fynd, som var kommet
från Svartsjölandet, med ett som var kommet från
Herculanum. En brun, ihålig, oformlig massa låg bredvid
katedern, och lille Jeremias Knubb stod klädd i
doktorsfrack och Literis och Enbuskalands förtjenstorden och
skildrade, hurusom »detta ärade petrificat en gång var
en ung, älsklig husfru i Herculanum, strålande af
skönhet och sprittande af lefnadslust, alldeles som en af de
älskvärda åhörarinnorna» (stark fläktning med solfjädrarna)
»då jordbäfningen och askregnet kom och på några
minuter krossade patricierns hem och honom sjelf och för
alltid släckte elden i de sköna ögon, som förtröstansfullt,
stolt och tjusande blickat en verld emot från detta
numera formlösa kadaver.» (Starka snyftningar). »Den
ställning, i hvilken liket med en nyckelknippa i handen
anträffats, tycktes angifva att matronan just var på väg från
Stickadorium (den kammare der familjens strumpor
tillverkades) till Fårlåragömmolum (visthuset) då döden
träffade henne.» (Herrarne se på sina ur och tänka på hvad
en aftonvardsrisp skulle smaka skönt.) »Sörjom hennes
öde, men beundrom vetenskapen, som ...»

Stort buller vid dörren och en liten landtman inträder:

»Men hva fan ä dä här för spektakel, att di djäkla
fornfuskarna ha stulit bort min hackho, som stod vid
lagårdsväggen! Jag har slagtat gris och har ingenting te’
hacka fläskmaten på. — Men ... si der står hon ju ...!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 9 08:54:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vettovett/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free