- Project Runeberg -  Vett och ovett /
39

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

“Det snöar.“



Det snöar!

Utaf allt, som himmelen gjort och gör alltsedan den
i sina boningar upptog högstsalig Hans Majestät Fredrik
den förste, tycker jag ingenting är så underbart, som då
den låter dessa små hvita, lätta, skälfvande flingor,
tusental efter tusental, million efter million, söka täcka en
förtrampad, smutsig och snuskig jord.

Jag tycker det är med snön och jorden alldeles som
med de goda ingifvelserna ofvanefter och det sönderslitna,
ondskefulla och orena menniskohjertat här nere. Det första
hvarfvet af de små ljusa budbärarna från en bättre verld,
det smältes bort i lidelserna, det drunknar i dålig
operettmusik, det täckes af kortlappar och upplöses i
Cederlunds punsch. Den andra flocken förintas af de der sju
dödssynderna i kroppsstorlek, om hvilka vi läste i små
snälla böcker, då vi sjelfve voro små snälla barn, och den
tredje flocken upplöses ej sällan i tårar öfver att vi äro
sådana erbarmliga stackare.

Här är hela historien slut för de flesta bland oss,
men det händer för en och annan, att ännu flera flockar
falla så täta och mägtiga, att de till sist breda det
bländande hvita brudtäcket öfver själen, så att ingen kan se
de djupa hjulspåren, som passionerna ristat derunder, om
täcket är rigtigt sådant det skall vara, med sanning till
uppränning och godhet till inslag.

Dessa äro mensklighetens söndagsbarn och blefvo
förr i verlden brända såsom Huss eller stenade såsom
Stephanus; nu för tiden rycker man bara på axlarna åt
dem och kallar dem »svärmare».

Då snön en vacker vinternatt, medan hela
menskligheten hvilar, lägrat sig tätt och mjukt öfver berg och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 9 08:54:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vettovett/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free