- Project Runeberg -  Vett och ovett /
42

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På ett år kan en liten gosse lägga sig till helskägg,
om han skaffar sig en flaska skägglökssaft, och en stor
gosse vänjas af med att tala ur skägget, om man skaffar
honom en brokig bandstump i knapphålet.

På ett år kan en person intjena 3 à 4,000 kronor
genom att såsom kypare bära kring »fyllnadsmedel» åt
en lidande mensklighet och snylta efter drickspengar på
ett storstadsschweizeri, 600 kr. genom att såsom skollärare
uppfostra det unga slägtet, och 300 kr. genom att såsom
pastorsadjunkt sörja för sina medmenniskors själar.

»Graderad skala», ser ni, mitt herrskap!

På ett år har landtmannen en gröda, för hvilken han
ständigt får mindre betaldt, och tre debetsedlar (till stat,
kyrka och kommun) som oupphörligt växa.

På ett år kan en tenor »utbilda» sig till andrabas, om
han dricker flitigt af den konjak, som serveras å våra
schweizerier, en ungmö få hektik och hjertförlamning, om
hon flitigt snörar sig med de inrättningar, som för ändamålet
tillhandahållas i våra galanteributiker, och en bagare spara
samman till ett mikroskop, om han minskar på »påbrödet».

På ett år kan sorgens och pröfningens frostnatt så
förhärjande draga fram öfver hjertats rosengård, att
missmodets nässlor och hatets tistlar inkräkta platsen för de
»rosor och violer». Vårt skönaste hopp kan krossas som
ett bräckligt glas, våra bästa känslor förrådas, det käraste
vi ega bäddas i mull. Ett sådant lifvets missväxtår, då
de ideella tegar, vi besått på en förhoppning, stå nakna
och vår ande när sig med nödbröd, inträffar väl förr
eller senare för oss alla, ty illusion och verklighet stå
härnere ej till hvarandra i förhållandet af mor och dotter;
nej de te sig ofta så olika, att det skall vilja en
sangviniker till för att ens skönja det de äro »slägt till slägten».

Men ack hvad glädjens sol också kan leka »tittut»
bakom molnen många gånger under 365 dagar! Äfven
dess mera sparsamt fallande strålar äro nog för att lysa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 9 08:54:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vettovett/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free