- Project Runeberg -  Vett och ovett /
68

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annat, smeker dem sakta och mumlar: »Herre Gud, den
der hängslan sträcktes af, när jag som nyblifven
gymnasist föll på knä för prostens Gustafva i gurksängen.» »Hå
hå, ja ja, den här vasatrissan fick jag för det di små
arfprinsarna en gång åto upp alla mina kalkoner under
en resa.» »Den hvita västen, som står här på
skräddareräkningen, har lilla Augusta Pettersson spillt rödvin på» o. s. v.

Men vill man rigtigt frossa på gamla minnen, då
tar man fram en kortlek eller en visitkortskorg. Bomans
gossar och flickor ha alla påfallande tycke af några bland
våra bekanta. Ruter knekt med sina tunna käftar ser ut
som en gammal revisor, som granskat
fattigvårdsräkenskaper i all sin tid. Cæsar liknar en nyutnämnd
kronofogde, som vill taga sin värdighet i akt. Pallas förefaller
mörk i hågen, som om hon komme direkt från ett
bönemöte, och Judith, som om hon aldrig drucke annat än
cikoriakafte. Allt typer ur det dagliga lifvet. Men
visitkortskorgen är styfvare. Vid hvartenda kort anknyter sig
någon liten historia, jag har några framför mig just nu.

Se här namnet på en glad själ, som hade tur med
sig hela lifvet igenom, en sådan blixtrande tur, att man
sällan sett på maken. Hans svärmor förkylde sig på hans
bröllopsdag och dog inom en vecka. Två af hans
förmän fingo hjertlidande före pensionsåldern och
befordrades till en bättre verld. Eldsvåda hemsökte hans
skräddare, som inte ens kunde rädda sin utborgningsbok. Hans
vänner voro alltid hemma, när han kom och bad om accept,
och värdshusflickorna plockade alla honkräftorna på hans
tallrik. Blott en gång såg det ut som om Fortuna velat
vända honom ryggen. Han hade genom
omständigheternas magt blifvit tvungen att bjuda upp en puckelryggig
vestmanländska till lancierqvadrille. Men hans blida
norna vakade äfven då öfver hans öde: han fick blodslag
och dog med ett förbindligt: »Tillgif mankemanget!» på
läpparne, just som musiken spelade upp introduktionen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 9 08:54:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vettovett/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free