Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blidare, högre och missionshusmessigare än sjelfve Wirsén,
talltrasten stukar Labatt, och för min del får jag säga,
att sådana grin som en skata då gör, kan jag visst inte
göra. N. b. om våren. Om hösten deremot, vid
slagttiden, när oxarna böla i moll, korna blicka vemodigt och
hackhoarna sättas ut på gårdarna, då får skatans sång
något egoistiskt, rått, roflystet, hårdt nära menniskoartadt
i sig, men om våren då är hon bra, då älskar hon, då
bygger hon bo, då svärmar hon som en nyutnämnd
klockare med 600 kr. om året och utsigt till 100 kronors
påöke, när de första lungsotstecknen visa sig.
Men våra poeter, förste-tenorer och skämtare, de
känna naturkrafternas öfverlägsenhet om våren, och
derföre upphöra de stora poeterna då att qväda,
förste-tenorerna bli indisponerade tills ändtligen sommarferierna komma,
och vi skämtare, ja, vi måste visserligen fortsätta att
skämta, men vi göra det så machiavellistiskt obegripligt,
att allmänheten inte rigtigt vet om den skall skratta eller
gråta.
Sjelfva det unga diktande Sverige tar sig en liten
löfsprickningssemester. När tidningsmännen komma till
de snälla, unga menskorna och spörja: »Ha herrarna
någon mera goja på lager, så kunde det passa att
ta in nu, när riksdagen är slut, folk reser åt landet
och ingen menniska läser bladen?», så sträcka
småherrarna på sig och säga: »Nej, min bäste redaktör,
vi uthärda inte konkurrensen. Vi äro gröna, men det
unga björklöfvet är ännu grönare. Vi äro spänstiga, men
de späda björkqvistarna äro ännu spänstigare vid denna
tid, det minnas vi sedan de dagar, då vi ännu icke voro
filosofer nog till att smärtfritt sätta oss öfver hvad som
skedde bakom vår rygg.»
Det finnes blott ett enda slag af estetici, som inte
vårluften biter på, som hvarken trast eller lärka kan bringa
till tystnad, och det är de s. k. »vårpoeterna», som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
