- Project Runeberg -  Vett och ovett /
89

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det är en pligt, att om man serverar ett glas öl —
vore det ock åt ens värste fiende, ens rike, barnlöse
onkel eller ens närmaste förman, som hindrar
avancementet — hälla den första sqvätten med alla de lifsfarliga
glasskärfvorna och korkbitarna uti sitt eget glas. — Man
kan visserligen också slå ut den i gräset eller på ryggen
af en torndyfvel, men detta skulle i småborgerliga kretsar
anses såsom snobberi och misshushållning med gudsgåfvorna.

Att lägga fiskben och ostronskal på grannarnas
tallrikar anses såsom frieri, i fall det gäller en ung flicka,
och såsom oförskämdhet i fråga om hvarje annan person.

Om man äter ur matsäcken, liggande i gräset och
stödd mot venstra armbågen, akte man sig noga att inte
västen skrider upp för mycket, så framt man inte har en
fast och innerlig öfvertygelse om den absoluta
fläckfriheten hos sitt flanellslifstycke.

Har man deremot gjort sig det ofantliga besväret
att bära ut bord och stolar på gräsvallen, så erbjuder
sig ett ypperligt tillfälle, att gentemot de unga flickorna
i sällskapet försöka sig i den numera gammalmodiga,
inomhus alldeles bortlagda, men af våra förfäder med mycken
fördel använda ’fotkurtisen’, hvilken ännu i dag kan
medföra både nytta och nöje, förutsatt att man är ren och
fin om pjexorna och inte begår några misstag på person,
ty så mycket denna blyga form af tillbedjan kan slå an
på en ung tärna, så skattas den likväl föga af gamla
hofrättsråd med podager eller pensionerade förste-majorer
med stora kylknölar.

Mindre farligt, men i alla fall rätt förargligt, är det
att råka få fatt i bordsfoten att sitta och klämma på, ty
då måste fotkurtisen af lätt insedda skäl bli lika
resultatlös som en nordpolsexpedition eller en riksdagsmotion
om borttagande af den kommunala röstorätten.

I alla händelser bör man inte trampa midtöfver tårna
såsom våra farföräldrar gjorde, ty der ha nästan alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free