- Project Runeberg -  Vett och ovett /
111

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Häromdagen hade jag smugit »Räddad» på hennes sybord och
trodde, att hon oförvarandes skulle komma att titta i den
och lära sig förstå, att Gud inte skapat qvinnan till att
sy slätsöm och stoppa strumporna åt tyranner.

På qvällen kom hon in till mig, der jag satt i
salongen och spelade »Mustachettis sista galenskap». (Hade
jag inte pianot att fly till, vore det snart förbi med mig.)
Ögonen blixtrade, händerna skälfde nervöst, hela hennes
lilla gestalt bar prägeln af energi; en känsla af vansinnig
glädje genombäfvade min själ, hon har läst »Räddad»,
tänkte jag och föll i hennes armar.

»Mamma, du är ledsen», hviskade jag ömt och tryckte
henne till mitt hjerta.

»Ja, kära barn, det är jag verkligen.»

»Lifvet är allt bra tungt och dystert för oss, stackars
qvinnor, är det inte?»

»Jo, det är det visst, isynnerhet med en sådan slyna
till piga, som vi ha; kan du tänka dig, nu är n:o 9 af
dina bästa nattlinnen spårlöst borta ...»

Hon är min moder, det är sannt, och en öm och
god moder, men den qvällen tror jag, Gud förlåte mig,
att jag hatade henne. Att hela hennes lif förspilts med
hvad som förr i verlden kallades »en husmors pligter»,
deröfver sörjer hon inte, men öfver ett förloradt nattlinne ...

Gamla faster Margin går så långt, att hon t. o. m.
vill hafva min nacke under samma ok, vill hafva mig
att taga i tu med dessa förnedrande bestyr, hvilka alltid
varit min fasa. Häromdagen sa’ hon:

»Armida, din mor och jag ha så brådtom, att vi
inte veta oss någon lefvande råd; kunde du inte hjelpa
oss lite med att skära sillsalladen?»

Då sjöd och brusade det inom mig, jag reste mig,
stark i medvetandet att bakom mig ha hela vårt
förorättade, förtrampade kön och svarade:

»Jag är en lydig dotter och vet gudskelof min pligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free