Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vedermöda, ett exemplar af detta menniskospecies vållat
honom.
I vetenskapligt, humanistiskt och socialt intresse
återgifver jag här den arme fadrens pinohistoria:
»Af himlen och patron Jonsson på Trehörna
begåfvad med en rar och snäll hustru ungefär vid tiden för
Krimkrigets utbrott, tror jag mig kunna säga, att nordens
grådaskiga himmel endast undantagsvis blickat ned på
en mera belåten man än jag såsom nygift var.
En af min hustrus älskvärdaste sidor var den
vänliga omsorg, hvarmed hon prydde mitt arbetsrum. Alltid
när jag kom hem från mina affärsresor, hade hon gjort
en hörnhylla, som jag kunde slå pannan i, en mattstump
att snafva öfver, eller ett snöre, som hindrade spjället att
gå ordentligt.
En afton då jag återvände från en tre dagars färd,
satt en främmande qvinna i sängkammaren och höll i
händerna en pjes af rödt, stoppadt skinn, nätt kantad med
sockerduk och spetsar. Hustru min hade redan lagt sig.
»Tack, gumma lilla, sa’ jag, jag ser att du har gjort
mig en ny, vacker penntorkare. Visserligen är den inte
rigtigt praktisk, ty rödt och hvitt äro färger, som stå
sig illa mot bläcket, men det blir i alla fall en täck
prydnad för skrifbordet. Tack ska du ha!»
Då skulle ni sett henne! Hon kastade ögonen
baklänges upp öfver sängknappen, spärrade ut med fingrarna
och ropade i en ton, som skulle föreställa förkrossande:
»Nikodemus, det är din förstfödde ...»
Då insåg jag, att jag sårat henne, bad om förlåtelse
och gaf mig till att titta på penntorkaren, och eftersom
jag hört, att småttingar tycka om sötsaker, sökte jag ställa
mig in hos honom med en apelsin, som jag hade i min
rockficka.
»Ä herren rasande?» skrek den främmande qvinnan,
»tocket der kan han inte äta på många månader.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
