- Project Runeberg -  Vett och ovett /
150

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låta sina tonkaskader strömma då alla husets invånare voro
hemma och kunde njuta deraf.

Husvärden kom upp och sa’:

»Herrn får inte dressera hundar i våningen om nätterna.»

»Jag har inga hundar, det är bara min lille gosse,
som stundom qvider en smula», sa’ jag.

Dagen efter kom frun, som bodde under oss, upp
och sa’, att hon skulle ange oss både hos polisen och
djurskyddsföreningen, derest jag ej ville tillhålla pigan att
låta bli att slå katten natten i ända.

»Snälla frun, det fins ingen katt i huset. Det der
är bara en stilla jemmer af min son, som har lite ondt
för tänder. Vill frun se den lille rara ungen?»

Nej, det ville hon inte.

Herrn i tredje våningen brukade skrifva i bladena
och hade fått ett lustspel kassseradt på Djurgårdsteatern.
Han skref och insände till platsens tidning ett dundrande
anathema öfver vivisektionen, hvars förbannelse nu gått
så vida, att den bedrefs ’icke allenast af läkare utan
äfven för nöjes skull af en ovetenskaplig usling vid ...
gatan, n:o 00, 1 tr. upp, som vivisekerade stackars kaniner
hvarenda natt’.

Jag fick naturligtvis lof att skrifva ett genmäle och
säga, att det inte var kaniner utan ett litet stackars
oskyldigt barn, och att det inte var vivisektion utan en släng
af skarlakansfeber.

Läkarearvoden och apoteksräkningarna vill jag inte
tala om; ingen enda kroppsledamot ville fungera utan
medicin, och jag började tro, att min son var den mest
slarfvigt hopkomne pojk i hela Skandinavien.

Men allting har en öfvergång: snart kom den tid
då ammor och barnflickor kunde undvaras, pojken sof
om nätterna och var så försigkommen, att han kunde
tömma limpannan i mina jagtstöflar och med tillhjelp af
en nageltång göra urkedjor af alla pianosträngarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free