Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tre år derefter helsade han på oss i
underlöjtnantsuniform, i hvilken jag sjelf betalat hvarenda knapp. —
Han var då ännu mera otäckt lik en nyfärdig
julklappspenntorkare än då jag såg honom första gången.
Jag tror visst den Peterzohnska karaktersfastheten
är starkast i de yngre åren.
Jag har aldrig i hela mitt lif haft mer än en fiende
och det är den rackaren Andersson, som alltid varit en
rå, simpel och oförskämd karl.
Nåväl, i går afton kommer pojken min, ser mig in
i ögonen, lägger armen om halsen på mig och säger:
»Pappa, håller du af din egen gosse?»
»Hm! släpp mig din krabat; ja visst tusan gör jag det.»
»Då skall du gå till patron Andersson i morgon
och säga honom, att hans Elsa och jag älska hvarandra
så innerligt, att han måste gifva mig henne till hustru.»
»Hm ... hva ... hva fan säger du! Aldrig i hela
mitt lif, hör du det, aldrig!» — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — — —
Här suckade min interlokutör så tungt som om han
haft minst 20 aktier i Vadstenabanken och 15 af de
Nordinske dubble, ni vet i Hessleholms—Helsingborgsjernvägen,
och så steg han upp och sa’, att han skulle ut i
ett ärende.
»Hvarthän farbror?»
»Jo, till den skurken Andersson och tala vid honom
om hans Elsa för pojkens räkning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
