Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| Med fullkomligt förtroende för
den nuvarande regeringens vishet och sakkunskap, kunna vi dock knappast undertrycka ett uttalande om önskvärdheten deraf, att man något nogare gjort sig underrättad om allmänna opinionen i landet före framläggandet af ifrågavarande regeringsproposition. | Af en på slump hopkommen
regering, sammanrafsad bland de argast skränande representanterna för en riksdagsmajoritet, hvilken ej längre åtnjuter folkets förtroende, kan man naturligtvis ej vänta annat än det fräcka förrådandet och förhånandet af nationens mest grannlaga intressen. Aldrig ha vi dock sett Don Quixotteriet och enfalden mera ohöljdt framträda än i det föreliggande regeringens förslag. |
| Fröken Liljestängels underbart
ljufva stämma smekte åhörarnes hjertan med sin smältande innerlighet, och fastän man möjligen skulle kunnat önska hennes fortissimo en smula tydligare, kunde vi vid hennes sakta, ack så sakta, hänsvinnande adagio ej värja oss för den tanken: Ett sådant adagio är det fjärilarnas vingar hvifta åt den blomkalk, å hvilken de slumra in i senan aftonstund. | Huru fröken Liljestängel sjöng,
är det oss, sanningen att säga, omöjligt att afgöra, ty till den plats, ungefär midt i salen, der vi sutto, trängde endast då och då ett ljud såsom af en mindre råtta, hvilken fått svansen under locket till mjölmåttet, afvexlande med ett annat, något gröfre ljud, närmast liknande en förhoppningsfull tvåårings ansträngningar att bli qvitt en i vrångstrupen fastnad sviskonkärna. |
| Fröken Pettersson är en af de
täckaste, vänaste företeelser vi på länge sett å vår lilla scen. Litet tvekande, litet outvecklad ännu måhända, men bärande inom sig löftet om en af svenska teaterns mest förtrollande ingenuer. | I afseende på fröken Pettersson
vilja vi blott i all vänlighet erinra direktör Z. om att teatern icke är någon barnkammare. Det kan vara flera än orkestern, som önska höra en så pass vigtig rol, och hvad de der oupphörligen upprepade handrörelserna och »naiva» hufvudristningarna beträffar, så kunna de möjligen tjusa till någon yngre timlärare i en flickpension, men blifva utan all verkan inför Brackköpings konstälskande publik. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
