- Project Runeberg -  Vett och ovett /
164

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hans blida, ömma och hängifna
sinne passade icke för vår kalla,
egoistiska verld med dess
mångahanda praktiska kraf. Oförmögen
att fylla dem såsom han borde, gick
han hastigt och oförmodadt bort
från en verld, hvilken för honom i
väl hädanefter endast haft törnen att
bjuda.




I sällskap med sämre
qvinspersoner förslösade han icke allenast
sina egna medel utan ock den kassas,
som blifvit honom anförtrodd.
Oförmögen att möta revisionen och
saknande moralisk kraft att bära det
öde han sjelf åsamkat sig, jagade
den kanaljen en kula genom skallen
för att undvika cellfängelset, som
väntade honom.


Härstammande från folkets djupa
led, kom honom till godo en
generation efter generation under ett
tarfligt, friskt lefnadssätt
sammansparad fond af kraft och energi,
hvarmed denne kojans son lyfte sig så
högt öfver mången med bördens och
lyckans företräden begåfvad.




Hans pappa var tullvaktmästare i
»den gamla goda tiden» och fick
genom mutor af stadens handelsmän
medel nog att hålla vår aflidne vän
vid universitetet, så att han kunde
blifva en högre tjensteman vid tullen
och pretendera större mutor än far
sin.



Redan i barndomen närd af
håfvorna från Neckens demantesal, är
det ju icke underligt om den unga
fiolisten i sina toners renhet och
välljud täflar med strömkarlen sjelf.




Modern var fiskblöterska vid
Drakens gränd n:o 6, två tr. upp. Bättre
spirlångor än gamla Kajsa
Strömbom hade fick man leta efter;
också gick omsättningen raskt, och med
vinsten höll hon tösen vid
konservatoriet.


Den unga damen halkade och föll,
man ryste för hennes öde och
tordes knappast se deråt, men —
englarne hålla trogen vakt om sina
jordiska syskon; fröken Syrenqvist
skadade sig ej alls och kunde snart
med ett älskvärdt leende fortsätta
samtalet med sitt sällskap.






Det gick så till, att flickan
drumlade omkull på klädningssläpet,
snafvade och föll på ryggen nedanför
afsatsen, men blef oskadad. Ändå
någon nytta af de vanprydande
turnyrerna, som vi nu dragits med i
öfver tjugo år!

Lilla fröken tog ej värre vid sig
än att hon genast hördes hviska till
sin syster:

»Kors i herrans namn, Klara, du
tror väl inte herr Petterson såg, att
jag hade ett stort hål på strumpan.»


*     *
*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free