- Project Runeberg -  Vett och ovett /
169

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på sin hattplym, men att gråta örngotten i den äkta
paulunen så genomvåta, att hennes hårdhjertade man
drömmer att han är ute på extrafin, välarrangerad kappsimning
i Nordsjön, det är hon inte rädd för.

Huruvida mannen eller qvinnan är modigast, vet jag
inte
, men om du en lördagseftermiddag, när hustru din
har fint och nyskuradt, kommer hem med nedsmorda
stöflar och ber att pigan, som står och rör i gröten,
skall få sätta på lite toddyvatten, så får du strax ett
begrepp om den saken.

*     *
*


En bortglömd skål.



(Med anledning af sextonde allmänna svenska landtbruksmötets
Hasselbacksfest 1886.)

Här firas svenska jordbrukets fest
Vid bålar och fylda krus.
Hvad källar’n har finast, köket bäst,
Hvad fuktade gommen fägnar mest
Bär’s kring vid elektriskt ljus.

Bak’ skogar och sjöar långt ifrån
Med svettig, flämtande barm
Går brutna tegarnas raske son
Och kräfver mödosamt jordens lån
Och nås ej af festens larm.

Och glasen de höjas gång på gång
Till ära för litet hvar,
Och Djurgårdslätten syns snart för trång
För alla prunkande blomsterfång,
Som smickret re’n gifvit har.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free