- Project Runeberg -  Vett och ovett /
182

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karamellpapper på långa brickor. Våningen var hyrd för en
begrafning, pigorna sågo dystra ut, som om de väntat
sig särskilda drickspengar derför, och källarmästaren sjelf
lade sin panna i djupa, ordentliga veck, som om han
tänkt sätta upp hvart enda ett på räkningen.

Sedan kom han, som hade bestält alltsammans, och
skulle se efter, att allt var i ordning. Det var en äldre
herre med nedböjd hållning, och konvulsiviska snyftningar
skakade hela hans gestalt. Så kom han att vända
ansigtet mot buffeten och jag såg — den lycklige fadren
från barnbalen fjorton dar förut.

Lillan hade ätit glaçe strax på dansen och blifvit
kall under hemvägen, följande dag lågo »de små
cendrillonsfötterna med ett perpetuum mobile i hvarje tå» —
som dansläraren så prydligt yttrat — och skälfde i
febersmärtor under sängfilten, och nu slumrade hon så godt
i en liten hvit kista med guldstjernor på locket.

Stackars far! Jag hörde skänkflickorna säga, att
man nästan fått bära honom från grafven.

Efter tre veckor träffade jag honom vid ett spelbord
inne å schweizeriet, och hade hans lilla flicka så många
englar omkring sig, som hennes sörjande pappa då
kommenderade fram afgrundsandar, när betarne gingo för
högt, så var hon i godt bevar.

Åh, min herre, menniskan är ett uselt ting, fullt ut
lika bräckligt och bristfullt som secunda glasvara med
sneda grepar!

En dag på vårsidan kom källarmästare Pettersson
in i stora salen, stannade framme vid ljuskronan och
ansträngde sig alldeles vådligt med att se ut som en general
på ett slagfält. Så kommenderade han fram 150 af mitt
slägte, tre stora bålar och en här af sodavattensflaskor,
den ingen räkna kunde.

De vid stadens läroverk nyblifne studenterna skulle
ha fest på qvällen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free