Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i skolan en termin, han talade aldrig om »gamla», »nyare»
eller »medeltiden», när han skulle bestämma perioden för
något märkligt, utan han sa’: »Mor, det var för några
veckor se’n, då vi fick fläsk till dagvard.»
Men ändå ville det inte gå bra med Sven Nilssons
affärer, och jag tror, att det var för han hade för dyrt
främmande ibland. Inte byamännen, förstås, för di fick
hålla till godo med en sup och en bit råmjölkspannkaka
om de tittade in vid juletid, men der kom ibland en
herreman med gullgalon kring mössan från grannsocknen
och helsade på hos Sven, och då förslog det vanligen
inte med mindre än en eller två kor i målet, ja, en gång
ströko båda oxarna med.
Den främmande herrn med den ofantliga aptiten
skäldes för »kommissarie» och spisade alltid efter en
matsedel, som han fått på sjelfvaste landskansliet med charta
sigillata på.
Man talade just inte mycket om saken i stugan.
Far drog åt svångremmen, mor minskade litet på
brödskifvorna, och barnen gräto, när de sågo på de tomma
båsen, der »Gulla» och »Hjelma» stått; det var alltihop.
Se, Sven hade visserligen fått gården för godt pris,
men han skulle öfverta skulden till hypotheksbanken och
»lösa ut» fyra syskon, som också ville ha sitt lilla arf.
Alltihop skulle ändå gått bra, om bara Sven varit
förståndig och tagit nämndemannens gräbba, som hade
trettitusen daler och ett stort rödt hår och gulgröna ögon,
som voro så finurligt stälda, att det ena alltid stirrade
bort i vrån på jernkakelugnen medan det andra
kärleksfullt bligade på Sven.
Men Kitta hade till all olycka så röda kinder, granna
ögon och svällande läppar på den tiden, att Sven glömde
både hypotheksräntor, inteckningar, nämndemannens plånbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
