- Project Runeberg -  Vett och ovett /
197

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ur de södra bergens djupa tunnel ringlade sig ångans
jernsmidda lindorm under rassel och dån fram mot
centralens perrong. De tanklöse, nyfikne, sysslolöse och fine
viftade med parasoller, hattar, näsdukar, nackar, armar
och ben och skreko: »Lefve det segrande båtlaget!» så
att det ekade långt ut.

Och segrarna visade sig! Sympatiske, smidige unge
män, höljda af medaljer och buketter. Och jublet vardt
mer och mer, och halfva Stockholm höll på att klämma
ihjel gunstlingarne, och det andra halfva Stockholm lopp
efter hjulen på de vagnar, som förde de trötte och
dammige segrarne till rena handdukar och svala lavoirer.

Och en filosof vid den gata, som segertåget drog
förbi, stängde sitt fönster och tackade sin Gud för att
vårt fosterland nu är så tryggt och lyckligt, att en dylik
hyllning, passande för dem, som räddat riket från nöd
och fara, stärkt modren Sveas armar och värnat dess barm,
nu står ledig att egnas dem, som i smult vatten kunna
med sin armkraft drifva fram några hopnaglade
plankbitar litet fortare än andra.

Men i dörren till tredje klassens väntsal stod en
gammal årböjd, vindbrynt mästerlots med grofva skuldror
och klumpig hållning.

Och händerna voro också grofva och sträfva, ty han
hade hållit många menniskolif uti dem, och ögonen voro
mörka och allvarliga, som de ögon blifva, hvilka
dödsengeln under nattens mörker och bränningens dån ofta
speglar sig uti.

Ty mer än hundrade gånger hade den lilla
signalkanonen på fördäck kallat mästerlotsen till dödsdans
mellan vind och våg, mer än hundra gånger hade han ryckts
ur de sinas skälfvande armar för att famna salt vatten
och frusna trossar.

När hyllades hans segrande båtlag?

Det är sannt, äfven han har mötts med jubeldån,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free