- Project Runeberg -  Vett och ovett /
210

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dörren till vittnesrummet, och Henriksson fick gå ed på
att tala sanning, sanning »så sant honom Gud hjelpe
till lif och själ».

Den opersonliga kunglig majestät och kronan,
hvilken vid de småländska brännerierna i många år betraktats
som en oskadlig dimfigur, hade anammat mandom, blifvit
kött och blod, stod allvarlig och obeveklig i åklagarens
person vid domarens sida, fordrande statens medel åter
och statens lagars straff på dem, som hållit dem undan.

Brännerivittnet Samuel Henriksson »visste ingenting,
ingenting alls»; de allra alldagligaste saker vid bränneriet
voro honom absolut obekanta. Frågorna haglade, och
den af arbete böjda figuren med den yfviga, öfver
pannan nedhängande luggen skälfde till en smula; men inte
ett röjande ord kom öfver de slappa, pussiga läpparna.

Så blef han, för religionsundervisning, hänvisad till
presten i församlingen, vittnade ånyo, visste ännu
ingenting samt blef slutligen på grund af andra vittnens
uppgifter åtalad för mened.

Det skymde för den olyckliges tårfylda ögon,
domare, åklagare, nämnd och tingsmenighet blandades i ett
virrvarr för hans syn, hans ben vacklade och hans hjerta
hotade att stanna; ingen vet hur han kom ut ur tingssalen.

*     *
*



Det var litet lifligare i torpet än vanligt. Hustrun
hade framtagit helgdagskläderna åt mannen, kokat kaffe
och gråtit en sqvätt; far var så konstig till sinnes, de
två minsta barnen stodo rädda i en vrå och stucko
fingrarna i munnen.

I morgon skulle far till tinget och stå till rätta för
det han svurit falskt.

Mor strök eld på en fosforsticka och tände ånyo
den slocknade elden under kaffekitteln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free