Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dörren till vittnesrummet, och Henriksson fick gå ed på
att tala sanning, sanning »så sant honom Gud hjelpe
till lif och själ».
Den opersonliga kunglig majestät och kronan,
hvilken vid de småländska brännerierna i många år betraktats
som en oskadlig dimfigur, hade anammat mandom, blifvit
kött och blod, stod allvarlig och obeveklig i åklagarens
person vid domarens sida, fordrande statens medel åter
och statens lagars straff på dem, som hållit dem undan.
Brännerivittnet Samuel Henriksson »visste ingenting,
ingenting alls»; de allra alldagligaste saker vid bränneriet
voro honom absolut obekanta. Frågorna haglade, och
den af arbete böjda figuren med den yfviga, öfver
pannan nedhängande luggen skälfde till en smula; men inte
ett röjande ord kom öfver de slappa, pussiga läpparna.
Så blef han, för religionsundervisning, hänvisad till
presten i församlingen, vittnade ånyo, visste ännu
ingenting samt blef slutligen på grund af andra vittnens
uppgifter åtalad för mened.
Det skymde för den olyckliges tårfylda ögon,
domare, åklagare, nämnd och tingsmenighet blandades i ett
virrvarr för hans syn, hans ben vacklade och hans hjerta
hotade att stanna; ingen vet hur han kom ut ur tingssalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>