Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Petter var icke döf eller blind. Han tyckte
om melodien och lade sin kind till Stinas hjerta för att
höra bättre. Och när han hade lärt sig den rent
utantill, gick han, så fattig tjenstedräng han var, till fader
Magnusson och sökte återgifva den så godt han kunde.
Men en rik nämndemans hjerta är, besynnerligt nog,
stämdt många oktaver lägre än en ung tjenstedrängs.
Fader Magnusson började sjunga en annan visa, som låg
bättre för hans röst, och markerade takten med sin högra
hand på Petters kindben.
Mycken gråt och jemmer bland qvinfolken, lång
flyttning upp till Norrland för Petter, och när trösketiden
kom, hade nämndemannen en liten ny dräng, som hade
ärft Petters rosiga kinder, men fick vänta länge, länge
på hans starka armar och derföre låg deruppe på
vindskammaren så hjelplös, ack så hjelplös.
Det är en förarglig vana den storken har, att, då
turturdufvorna kuttrat sig sömniga i lunden, alltid klifva
ur vassen vid lifsgryningens sjöastrand och bringa dem
sin reela, besvärliga gåfva.
Mor Magnusson hade många ord och floder af tårar,
men nämndemannen var njugg på tal och bestämd i
handling. När han först förstod, att han skulle bli
morfar, låste han in Stina på vindskammaren och bringade
henne der mat en gång om dagen, men ingen annan
fick se eller tala vid henne på flere månader. Hon
tycktes dock ha haft nog af fadrens tal, ty då hon efter en
svår sjukdom åter kom till sans och medvetande, var hon
en af dessa krossade, brutna qvinnor, som vi möta ibland
på vår väg och på hvilka man genast ser, att de vändt
sig från lifvet till döden med sina förhoppningar.
En gång frågade hon fadren:
»Hvar ä’ Petter?»
»Dä angår dej inte», blef svaret.
»Ä’ mitt barn dödt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
