- Project Runeberg -  Vett och ovett /
224

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hvarken mor eller Stina gjorde någon vidare fråga.
Man hade läst fjerde budet och hustaflan på sitt eget
sätt der i Bolsåkra.

Följande söndag kom friaren. En fräknig, kutryggig
hemmason på sextitusen daler dernere från
Kalmargränsen. Han körde upp till farstubron, gnodde derefter med
kärran två gånger kring roselandet midt på gården, för
att visa hurudan rar unghäst han hade, samt steg sedan
in i storstugan i all sin herrlighet med eldröd lugg, stora
galoscher och en väldig yllehalsduk virad tre gånger om
den smala halsen, fast man var midt i Juni månad.

Stina skulle velat sjunka tvärt igenom golfvet. Att
syskon, tjenare och grannar visste om hennes ’skam’, det
hade hon i fem år vant sig vid, men nu ... en
främmande, som skulle stå henne så nära ...

Att denne främmande var så motbjudande, att hon
skulle ryckas från sin smärtfulla, men jemförelsevis lugna
obemärkthet för att kastas åt denne lurk; allt detta egnade
hon i det ögonblicket icke en tanke. Hon tänkte blott
på ett: sin skam.

Rödhåringen hade kommit in i stugan ett ögonblick
före fader Magnusson och kastade en fånigt leende blick
på Stina, som likblek stödde sig mot kanten på träsoffan.
Något kärligare tittade han på kopparflaskorna och
tennfaten i ’karahyllan’.

Så kom nämndemannen:

»Ja, nu ä’ din fästman här, Stina», började far, men
så fick han se den lille sommardrängen sitta nere vid
köksdörren. »Gack ut pojke!» ropade han strängt och
fortsatte:

»Ja, som sagdt, här har du henne, Nils Petter. Du
far en duglig och lydig hustru och inte barskrapad heller.
Och hör du, Stina, du ska inte stå och slå ned ögona
på det der viset, för ingen ska’ säja om nämndemannen
i Bolsåkra, att han lurat bort en vara. Nils Petter vet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free