- Project Runeberg -  Vett och ovett /
238

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men den var snart förstörd, och så reste han dit ånyo,
men återkom fattigare än någonsin.

Då var Gustaf blifven soldat, blifven ’n:o 74 Storm’.
I rotetorpet tog han emot modren och alla syskonen och
sörjde för deras underhåll, medan fadren ånyo sökte att
på främmande orter förtjena en sparpenning. Sjuk och
medellös, kom gubben hem gång efter annan. När han
syntes borta vid skogsgrinden, gick Gustaf emot honom,
räckte honom handen och sade sitt »God dag far!» lugnt
och kallt, som om de icke varit skiljda en dag, och så
gick han och tog en dyna ur en bädd och några trasor
ur en annan — mest ur sin egen — tills han fått ihop
ett läger åt den sjuke fadren, och så gick allt sin jemna
gång, utan ett enda kärleksfullt ord, men också utan en
skugga af missnöje öfver att han ensam måste sörja för
hela familjen.

Sedan blef det litet bättre, då systrarna kommo ut
för att tjena hos andra, och Gustaf tyckte att nu skulle
allt gå lätt som en dans, men så kom först den ena och
sedan den andra gråtande till hans dörr. Gustaf såg
upp, och fåran emellan hans ögon blef djupare än förut.

»Jaså, står det till på det viset. Stig in! Det
ligger visst ännu ett par kalla potatis i grytan. Du är
väl hungrig din stackare? Seså, lipa inte nu! Du
behöfver väl inte va’ sämre än Lina, vet jag.»

Det var hela straffpredikan.

För flere år sedan gick en svår tyfusfeber i
socknen. Modren och fem syskon insjuknade på en gång i
soldattorpet. Den store knekten gick, tyst och mild som
en qvinna, från bädd till bädd, torkade svetten från sina
käres pannor, höljde med varlig hand trasorna ånyo
öfver dem, som lågo fäktande i feberyrsel, och smög med
vattenskålen från mun till mun.

Alla kommo sig. Liemannen är ofta njuggast på
huggen i armodets boningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free