Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ju blott i barnens namn han skrifvit så, men det
var ändå hans handstil ...
’Unga grefvinnan’ blef aldrig gammal. Efter ett lif,
som från början till slut var en lugn och lycklig
sommardag, kallades hon bort helt hastigt, innan hösten kom
och för henne kylde lifvets fröjd. Hon hade varit en
god maka och mor, och hennes bortgång verkade
förkrossande på man och barn. Med tårfylda ögon slöt hon
dem en efter annan till sitt bröst och sade dem farväl
när slutet nalkades.
Slutligen vinkade hon äfven åt mamsell Malena.
Skulle hon nu på dödsbädden bringa sitt trogna
’biträde’ en något varmare tack än den stela, afmätta,
som plägade åtfölja julklapparna och löneliqviden? Skulle
hon be henne framgent lika troget vårda sig om huset?
Det såg nästan så ut, ty hon fattade om mamsell
Malenas hals med sin arm och drog henne helt nära,
men så sa’ hon med bruten stämma:
»Ni mins väl, att det bästa damastduktyget inte
ligger i skåpet, utan i min lilla byrå?»
»Ja, hennes nåd», sade mamsell Malena och neg.
Och grefvinnan dog och blef begrafven. Man väntade,
att den ännu ungdomlige grefven skulle gifta om sig när
sorgåret var öfver, men sorgåret gick och tio dertill utan
att något hördes af i den vägen. Dels hade han
verkligen älskat den bortgångna, och dels sörjde mamsell Malena
för att i hemmets trefnad och komfort aldrig märktes
frånvaron af husfru.
Mamsell Malenas egen ställning hade väsendtligen
förändrats med grefvinnans bortgång. Hon styrde och stälde
i hemmet efter godtfinnande, sedan grefve Filip, på
hennes oupphörliga frågor i början, vänligt svarat: »Ack, det
sköter ni om allra bäst, snälla mamsell Malena.» Barnen
älskade henne som en mor, och det gamla tjenstfolket från
den tid, då ’mamsell’ aldrig beträdde salongen utan för att
ta’ emot order af hennes nåd, hade efter hand flyttat undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
