- Project Runeberg -  Vett och ovett /
248

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kom så äldste, nu tjugofemårige sonen hem från
universitetet, omflägtad af den nya tidens moderna idéer
om menniskovärde och adelskapets förgänglighet, samt bad
att »få säga tante till den kära, snälla mamsell Malena,
som vi alla ha att tacka för så mycket».

Det var vid kaffebordet. Grefve Filip ryckte tilL
en smula; han hade icke gifvit akt på huru mamsell
Malenas lifsgerning så småningom gjort henne till deras
jembörding, men i nästa ögonblick log han mildt och
vänligt och sade: »Jag ber att alla barnen få säga så!»

Det finnes något i naturen som kallas ’eftersommar’.
Senblomstren stå så vackra då, nytt, friskt gräs spirar upp
på frodiga marker, och det blir ibland ett omslag i
temperaturen, som om tiden med ens skridit tillbaka till Maj,

Menniskan har också sin eftersommar, då pulsarna
ha upphört att bränna, men hjertat fortfar att värma, då
mannen har slutat med att afguda qvinnorna, men ännu
kan älska qvinnan. Ungdomen i sitt öfvermod kallar det
der för ’gubbkärleken’, medan patienten sjelf aktningsfullt
talar om ’den mognade mannens allvarliga böjelse’. Och
denna känsla behöfver icke nödvändigt ett ’nytt’ föremål;
den kan väckas af en qvinna, som man sett hela sitt
lif. ’Gubbkärleken’ får ett par alldeles extra, nya ögon
att se med.

»Mins ni», sade grefve Filip till tante Malena en
sådan der eftersommarqväll, »huru jag en gång fick korgen
af er, en sparriskorg var det, tror jag?»

»Åh, herr grefve ...»

»Men om jag nu komme omigen, Malena», sade
grefven och grep ifrigt ’tantens’ båda händer, »om jag komme,
inte såsom en ’kärleksgud’, utan såsom en kärlekens
invalid, gammal och grå?»

»Åh, herr grefve ...» sa Malena och rodnade lika
vackert som i den der sparrissängen för 26 år sedan.

»Malena, vill ni bli min hustru?»

Det var lycka för tante Malena, att unge kandidaten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free