- Project Runeberg -  Vett och ovett /
255

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kär och högaktningsfull, och vördade sin blifvande
svärfar af all sin förmåga, men önskade naturligtvis helst, att
denne vördade person befunnit sig på hvilken som helst
annan angenäm och helsosam punkt af jordklotet, när
fästmannen gjorde sina täta besök.

Och pappa gick undan och ut i sitt eget rum. En
timme och två timmar. O, hvad han hungrade och
längtade efter att ’tultan’ skulle säga: »Men hvar har du varit
så länge, lille far?» Men tultan tyckte aldrig, att han
var för länge borta nu.

Och så kom bröllopsdagen, och pappa glänste af
in- och utländska ordnar och log och såg öfverlycklig
ut, och de andra gamla råderna dunkade honom i ryggen
och sa’:

»Undrar inte på att du är belåten, hedersbror; en
sådan präktig pojk, men det förtjenar hon också.»

Och pappa dunkade igen och log och sa’:

»Ja, käre vän, jag är så glad och nöjd.»

Och så vigde pastor primarius dem, och så höll
pappa ett vackert tal till de nygifta, och så höll Victor
ett tal, som han lärt sig utantill bara på tre dar, och
uti hvilket han tackade för sin brud, bad ’svärfar vara
innerligt välkommen till de ungas bo så ofta hans
magtpåliggande offentliga pligter det tilläto’, och försäkrade
att ’intet skulle vara honom och hans brud kärare än
att på lämpliga tider besöka det älskade hem, der hon,
som nu var hans allt, vuxit upp under hägn och skydd
af den bäste bland fäder’.

Der stod nu vagnen för dörren.

»Redan!» stammade pappa.

»Ja, bäste svärfar, tåget går 3,15 och hon är redan
öfver 3.»

Än en gång böjde han sig öfver sin lilla tulta, som
log mellan tårar under resfloret, tryckte sina läppar mot
hennes panna och hviskade:

»Barn, Gud göre dig så lycklig som jag önskar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free