Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han såsom belöning för sina tjänster erhållit Ortala såsom grevskap. Sitt intresse för
Stockholmstrakten har han ådagalagt och hugfäst genom uppförande av tvenne
byggnadsverk, av vilka det ena ännu kvarstår i oförändrat skick och det andra undergått en del
ombyggnader. Ulfsunda slott i Bromma vid en vik av Mälaren är hans verk. Det var på
sin tid en mäktig skapelse och bär ännu vittnesbörd om den svenska högadelns betydande
insatser i stats- och samhällsliv under barocktiden. I själva Stockholm uppförde han i
hörnet av nuvarande Gustaf Adolfs torg och Fredsgatan ett palats, som sedermera genom
om-och tillbyggnader undergått avsevärd förvandling och numera benämnes arvfurstens palats.
Här är icke platsen att arkitektoniskt beskriva de nu nämnda byggnadsverken, men det må
sägas, att de bilda ett intressant inslag i Stockholms och dess omgivningars struktur.
Torstensson, som var i äktenskap förenad med Beata de la Gardie, en brorsdotter till
fältmarskalken Jakob de la Gardie, har jämte henne och samtliga sina efterkommande fått sin
vilostad i Biddarholmskyrkan. Han avled under Kristinas regering år 1653 och hans
grev-liga ätt utslocknade under Fredrik I:s regeringstid år 1727.
Det kan törhända väcka någon förvåning, att den nyss nämnde Jakob de la Gardie och
hans son Magnus Gabriel komma att här inbegripas i berättelsens fortsatta gång. Ty, kan
det sägas, de voro icke till födelse och börd västgötar. Den omständigheten, att Jakob på
grund av sina utmärkta förtjänster framför allt i Karl IX:s och Gustaf II Adolfs ryska
krig år 1615 erhöll grevevärdighet och förlänades Kållandsö jämte andra närgränsande
områden av Västergötland såsom grevskap med Läckö som huvudort, torde emellertid mer
än väl rättfärdiga ett sådant steg. År 1618 ingick greve Jakob äktenskap med Gustaf II
Adolfs ungdomsälskade, Ebba Brahe, som härigenom lämnade romantikens trollkrets och
ålades en dåtida förnäm husmoders förpliktelser, ett åliggande som hon, med hängivenhet
och uppoffrande kärlek, fullgjorde även efter makens år 1652 timade frånfälle. Inom
ramen för denna inledning ligger icke att lämna någon historisk skildring för greve Jakobs
lysande bedrifter under det ryska krig, som avslutades med den för Sverige fördelaktiga
freden i Stolbova. Däremot bör här noteras, att han från och med 1620 i egenskap av
riksmarsk hade säte i riksrådet, samt att han med utmärkelse fyllde sin plats såsom en
av drottning Kristinas förmyndare. Sonen Magnus Gabriel, vilken får anses som en
politisk medelmåtta, fördes till rikets högsta värdigheter snarare genom sin drottnings ynnest
än andra framstående egenskaper, även om han, som var en av sin tids rikaste män, var
i besittning av ett ståtligt och vinnande yttre och ett brinnande mångsidigt intresse för
bildande konst och litteratur. Magnus Gabriel beklädde under tiden för Karl XI:s
förmyndarregering rikskanslerämbetet. Sina ämbetsplikter utövade han med all den pomp och
ståt, som tillhörde barocktiden, men ådrog sig klander för sin slösaktiga hushållning och
sitt nonchalanta förfaringssätt vid ämbetstillsättningar. Under den tid grevarna de la
Gardie förde spiran i grevskapet Läckö ägnades ett stort intresse för slottsbyggnader, som
tog sig uttryck i konstnärliga anordningar inom Läckö slott och uppförande av de ståtliga
herresätena Höjentorp oeh Mariedal.
Den lyx och den ståt som de svenska stormännen under denna glänsande tid i
barockens stil och anda utvecklade, och de hejdlösa kostnader, som de nedlade för uppförande
och förskönande av sina slott och herresäten i landsorten inskränkte sig icke blott härtill.
De voro även och ofta i ännu högre grad angelägna att under sin vistelse i huvudstaden
föra en stat, som stod i överensstämmelse med och understundom överträffade deras stånd
och villkor. Nobless oblige heter det ju, och på den tiden obligerade noblessen sällan i
— 11 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
