Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till vida att intresserade läsare hänvisas till Samuel Loenboms arbete "Kungl. Rådet Greve
Magnus Stenbocks Leverne", utgivet under åren 1756—1765. I detta arbete torde återfinnas
ganska uttömmande upplysningar beträffande denna högintressanta personlighet.
Även mindre matadorer från Västergötland än en cle la Gardie, en Torstensson och en
Stenbock hava under vår storhetstid intresserat sig för Stockholms bebyggelse och
förskönande. Så är fallet med Karl XI:s lärare Edmund Frigelius, adlad Gripenhielm. Född i
Skövde 1622, studerade denne efter avslutade skolstudier först i Uppsala, sedan i utlandet,
varefter han återvände till nämnda stad och ingick äktenskap med ärkebiskop Lenaeus’
dotter. Hon lär haft ett födelsemärke på ena kinden, vilket i form av en råtta vanställde
hennes yttre. Denna nackdel fick emellertid uppvägas därav, att Frigelius redan vid 28
års ålder på svärfaderns rekommendation utnämndes till professor i historia. Härpå följde
inom några år en annan ännu större framgång, då den unge mannen 1657 utsågs till
handsekreterare åt Karl X Gustaf, vilken hyste stort förtroende för honom. Är 1660
anförtroddes Frigelius, samtidigt med att han adlades, den unge kronprinsens uppfostran.
Under Karl XI:s förmyndarregering befordrades han 1771 till hovkansler. Även om
sistnämnde konung efter uppnådd myndighetsålder hade anledning att vara missnöjd med
det sätt, varpå Gripenhielm skött sitt lärarkall, förnams dock därav till en början intet,
kanske just därför att konungen icke kommit till insikt om bristerna i sin uppfostran.
Tvärt om överhopades Gripenhielm med ynnestbevis. Han erhöll 1673 riksråds- och
friherrevärdighet. Men det inflytande han sålunda vunnit fråntogs honom omsider,
antagligen därför att konungens högstbetrodde gunstling, den duglige och statskloke Erik
Lindsköld, fann honom sakna statsmannaegenskaper. Törhända med rätta. Gripenhielms
lärdom och förmåga som skriftställare voro säkerligen de egenskaper, som framför andra
utmärkte honom. Vare därmed huru som helst, den onåd som drabbade honom, grep honom
så djupt, att han häftigt insjuknade ocli avled 1675. Ät Kungliga biblioteket, vars direktör
Gripenhielm blev 1661, ägnade han en insiktsfull ocli nitisk omvårdnad. Såsom ovan
antytts intresserade han sig även för huvudstadens bebyggelse. Kungsholmen, varest han
var boende, förskönade han genom byggnadsverk och trädgårdsanläggningar, och han får
nog anses vara den, som egentligen bragte Nya Kungsholmsbron till stånd.
Ovan har läsaren inhämtat någon kännedom om sådana storhetstidens Stockholmspalats,
som varit i västgötastormäns ägo. Vad Stockholmslivet under barocktiden angår torde det
vara lämpligt att i korthet återgiva vad Kammarherre Johan Ekeblad, som var född på Stola
år 1629, har därom berättat; varvid skildringen även kommer att beröra episoder ur
Ekeblads eget Stockholmsliv. Ekeblad, som liksom sin övriga släkt, står på en ganska hög
bildningsnivå och har en god iakttagelseförmåga i förening med ett gott sätt att återge
sina intryck, skulle såsom tämligen ung söka inträde vid hovet. Till den ändan vände han
sig med ett rekommendationsbrev från fadern till fältmarskalken Lennart Torstensson, som
var känd för sin hjälpsamhet mot alla västgötar, vilka sökte sin utkomst i huvudstaden.
Sedan rekommendationsbrevet genomlästs gjorde sig Torstensson välvilligt underrättad om
Ekeblads släkt och vänner i Västergötland, ocli i det han samtidigt lovade att skriftligen
rekommendera unge Ekeblad hos drottningen, förehöll han honom att "icke gå till disk
annanstans", så länge vistelsen i Stockholm varade. Etiketten vid hovet var på den tiden
så föga sträng, att Ekeblad utan vidare ceremonier av en vän, anställd vid hovet, fördes
inför drottningen "i den inre gården och var det helt lusteligt med lutspel ooh annat." Det
intrigerades visserligen något av en och annan för att hindra Ekeblads anställning; men
— 13 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
