Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sangvinisk och älskvärd. Han sprudlade av nya idéer och förslag och var entusiast och
yngling så länge han levde. I motsats till honom var brodern Ulrik i hela sin vandel klok,
försiktig och eftertänksam samt i sitt uppträdande lugn ocli hovsam även mot olika
tänkande. Carl Fredrik deltog i regeringsärendena ända till sin död 1786, under det att Ulrik
begärde avsked och efter en del protester från konungens sida lämnade rådskammaren och
det honom anförtrodda kanslipresidentämbetet. Härefter slog han sig till ro och tillbragte
sina återstående levnadsår å sin ovannämnda egendom Stora Ek, varest han 1799 gick ur
tiden.
Ett kvickhuvud karakteriserade de nu nämnda bröderna Scheffer och en tredje broder
Per, som var sina bröder underlägsen i begåvning, sålunda: "Carl Fredrik talar mycket
och tänker litet. Ulrik tänker mycket men talar litet. Per varken tänker eller talar."
Under framställningens gång ha vi ännu icke funnit någon västgöte, som av enbart
utkomstskäl slagit sig ned i Stockholm. Ett sådant icke så storslaget patriotiskt men till
innebörden ändå samhällsnyttigt fall skall här nu besvära läsaren och kanske fånga något
intresse. Johan Anders Darelius föddes under stora ofredens tid år 1718 i Ods församling,
där fadern var kyrkoherde. Då denne tidigt gick hädan bekostades sonens skolgång i Skara
av hans morbroder biskopen Ryzelius. Efter medicinska studier i Uppsala begav sig den
unge Darelius 1743 till huvudstaden, där han av sundhetskommissionen förordnades att
sköta sårade från finsk-ryska kriget hemkomna krigare. År 1749 promoverad till medicine
doktor blev Darelius 1750 medlem av Collegium medicum och uppsyningsman över
sjukvården i Maria församling. Utnämndes 1755 till assessor i Collegium medicum och 1758 till
överläkare vid Serafimerlasarettet, i vilken senare befattning han kvarstod till 1772. Darelius
adlades 1770 och tog då namnet Darelli. Efter den 19 januari 1780 erhållet avsked från
assessorstjänsten avled Darelli samma dag av en "karbunkel i nacken". Darelli var en
skicklig och erfaren läkare och ägde en stor vänkrets. Hans umgänge var "vänligt och
glatt."
Hittills har uteslutande adligt ocli lärt folk framträtt på skådebanan. Det kan väl därför
medföra en välbehövlig omväxling att göra bekantskap även med personer tillhörande de
lägre samhällsskikten. Under övervägande antalet av frihetstidens riksdagar hade
bondeståndet stått under ledning av den myndige liattvänligt sinnade Olof Håkansson från
Blekinge. Vid talmansvalet 1765 blev han emellertid utvoterad och besegrad av Josef Hansson,
vilken tillhörde en gammal bondesläkt från Måssebo socken, Älvsborgs län, och var födcl
1707. Denne, som genom gårdfarihandel förvärvat en ej ringa förmögenhet och ägde flera
gårdar i Kinds härad, representerade från 1740 till frihetstidens slut nämnda härad i
bondeståndet. Hansson liade ett ståtligt yttre och förenade med en ovanlig talegåva rådighet
och oförskräckthet. Då Hansson, som så småningom blivit en utpräglad mössa, efter
stats-välvningen 1772 framförde sitt stånds tacksägelse till konungen, skedde det i ordalag,
vilka kunde tolkas som ett lovprisande av frihetstidens statsskick, vilket väl knappast kunde
ha tilltalat den fåfänge ocli något egenkäre konungen. I en ålder av 77 år slutade Hansson
sin levnad år 1784.
En annan västgöte från nu omhandlade tid, bondeadvokaten Sven Hofman, bör kanske
egentligen icke här omnämnas. Men han torde nog haft åtminstone en om också obehaglig
erfarenhet av huvudstaden, då han efter att hava fängslats för uppvigling blev
transporterad till Stockholm och där torterad och avrättad år 1766. Härmed förhöll sig så, att då
ban 1765 blev väld till riksdagsman, vägrade bondeståndet att emottaga honom, enär han
— 16 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
