- Project Runeberg -  Västgötar i Stockholm /
18

(1943) [MARC] - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ring av ett sådant västgötaoriginal. År 1737 vid jultiden skänkte fru Ulrika av
Ulfsparre-släkten sin man, possesionaten Peter Tham på Stora Dahla, en efterlängtad arvinge, som
i dopet fick namnet Per. Född alltså i de trollska, på fornlämningar rika nejderna kring
Hornborgasjön, tillägnade sig Per Tham ända från barndomen den kärlek till trakten och
dess minnesmärken, som blev så bestämmande för hans livsintressen. Hans studier i
hemmet såväl som i Uppsala lades mera på bredden än på djupet. Efter avslutad
universitetsutbildning begav sig den livlige ynglingen till huvudstaden och utnämndes redan vid
23 års ålder till hovjunkare och hovintendent vid Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas
småtrevliga hov. Under sin Stockholmsvistelse och även dessförinnan kom han i beröring med
många av tidens notabiliteter. Josias Gari ocli Germund Adam Cederhielm hörde till hans
vänkrets. Det var dessa herrar, av vilka den förre sedermera blev bekant för sin idé att
under rådande nödtid använda hästkött till människoföda och den senare för sin satiriskt
elaka tunga, som en gång blevo utsatta för Gustaf III:s kvickhet. På tal om
Cederhiel-marna avbröt kungen: Vilken av de båda herrarna, den som äter människor eller den som
äter hästar? Bland umgänget i Stockholm intog den kände ekonomen och mösspolitikern
Anders Nordencrantz en särskild ställning. Tham biträdde honom litet emellan med hans
skriverier i ekonomiska och politiska ämnen. Han var också en gärna sedd gäst i det
nordencrantzka hemmet. Detta ledde, som så ofta sker i dylika fall, till att gästen så
småningom fastnade för en av värdens döttrar. Henrika Nordencrantz var icke fyllda femton
år, när hon 1762 trädde i brudstol och blev Per Thams maka. Förutom en hustru fick
Tham härigenom en icke oansenlig förmögenhet, vilken senare elaka tungor påstodo, att
han fått såsom honorar för sina skriverier. Ar 1763 överflyttade det nygifta paret till
Västergötland, och då Thams föräldrar ännu levde och bebodde Stora Dahla, inköpte Tham det
närbelägna Dagsnäs. Tham, som sedermera ägnade sig åt sina egendomar och deras
skötsel, förlorade icke härigenom kontakten med Stockholm. Såsom ledamot av ridderskapet
bevistade han riksdagarna och företog även dessemellan resor till huvudstaden för att
besöka sina vänner, bland vilka nog Tobias Sergel intog det förnämsta rummet. Sergel
besökte han både i dennes hem i huvudstaden och i hans villa i Ingentingsskogen invid
Karlberg. En livlig korrespondens mellan Dagsnäs ooh Stockholm, vilken även inbegrep
tidningspressen, visade Tliams intresse för huvudstaden, men också i ännu större gracl för
fornforskning och arkeologi. Detta senare intresse hos honom var i högsta grad tendentiöst
och utmynnade i en orubblig vilja och föresats att söka bevisa, att Dagsnäs och trakterna
omkring Hornborgasjön, med sin rikedom på fornminnen utgjorde i stället för Mora
stenar och Uppsala, Sveriges hjärta och den svenska urbygden. Härför fick han också bära
det tvivelaktigt klingande namnet Den siste Rudbeckianen. Hans skriverier omfattade även
andra ämnen. Tham hade en till rädsla gränsande fruktan för eldsvådor och gick till
storms mot helgdagarna, brännvins- och tobaksbruket m. m. En lång levnad blev
emellertid förunnad den gamle jorddrotten ocli fornforskaren; först år 1820 vid 83 års ålder
samlades han till sina fäder och redan tre år förut hade hans maka gått hädan. Då
äktenskapet var barnlöst, blev deras ansenliga förmögenhet testamenterad till trotjänare och
anhöriga.

Under berättelsens förlopp liar mången gång gläntats på dörren till tjusar- och
teaterkonungens glänsande, låt vara även fantastiska, och flärdfulla solskensepok. När nu
läsaren inför öppen ridå skådar något av denna underbara tid, får ban först återknyta
bekantskapen med två skaldegestalter, vilka äro till sitt skaplynne så motsatta och så väsenskilda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vgistock/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free