Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREFVE JOHAN AF HOIJA. 8LOTTSHERRARNA OCH STADEN. 49
Vi skola på ett annat ställe närmare skildra förloppet och
utgången af denna strid, som slutade med grefvens affärd samt
Viborgs belägring och eröfring genom de kungliga trupperna,
och vilja här endast i förbigående framhålla den roll
borgerskapet därvid kom att spela. Uttröttadt af de ständiga
„herre-skiftena" och mis8nöjdt med det uppenbara favoriserandet af
utlänningar, som de sista slottsinnehafvarne tillåtit sig, synes
borgerskapet, hvars själfmedvetande småningom tillväxt, börjat
längta efter en större frihet för sin verksamhet och en säkrare
tillvaro, än den deras lokala småsuveräner kunde bereda detsamma.
Det arbetade det nationella konungadömet i händerna, under
hvars allt utjämnande spira det hoppades vinna en fastare grund
för sin framtida utveckling. Länsväsendet föll; en ny tid grydde,
och härmed hafva vi nått slutet för vår korta öfverblick af
Viborgs slotts medeltida höfdingaminne.*)
Tack vare dessa länsherrars — så att säga — rent viborgska
politik, hvars hufvuddrag vi ofvan i korthet skildrat, och genom
deras personliga ingripande hade emellertid det fattiga nybygge,
som vi sett uppstå i skyddet af slottets murar, så småningom
kunnat utveckla sig till ett stadssamhälle med egen styrelse och
organisation. Det rådde hela medeltiden igenom ett visst
patri-arkaliskt förhållande emellan slottshöfdingarna och staden. Staden
var deras stad, borgarne deras tjänare, deras undersåtar,2) och
tvärtom kallade borgarne dem „sina herrar". I följd häraf, och
då därjämte inbyggarne i staden till en början torde haft föga
begrepp om administration och samhällsordning öfver hufvud,
blef det naturligen slottsherrarnas sak att upprätthålla den
allmänna ordningen bland „allmogen i byn". Sålänge staden var
innesluten inom slottets murar stodo själffallet dess samtliga
invånare, „castrenses", under slottsmyndigheternas, troligen
närmast slottsfogdens, öfveruppsikt och inseende.3) Och ännu långt
efter det de borgerliga elementen emigrerat från slottet och ned-
’) Redan här må nämnas att Hoija flydde frftn Viborg ’/« 1534, hvarpå
slottet gaf sig i början af aug. 1534.
*) I ett bref af 1426 talas om Krister Nilssons undersåtar och de män, „de
in syner stede syn", d. v. s. bo i „hans" städer. Hildebr. lT. B. VII 482.
Slottsherrarna kallade vanligen borgarne „de sina", „de mijnen", sina undersåtar o. s. v.
Bunge U. B. III, 1288. Hildebr. U. B. VIII, 111 och 352; IX 359, 360, 894 och
flerstädes.
*) Invånarne voro då — såsom det hette — sub castro Viborgensi
consti-tuti et astricti. Se Peter Jonssons bref "/io 1324. Bunge U. B. III, 707, a.
4
Slottsherrarnas
förbiilande till
staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
