Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADENS RÄTT OCH ORDINAN TIA. RÄTTSKIPNINGEN.
53
och tjänande till rättesnöre för invånarnes görande och låtande
såsom medborgare i en väl ordnad kommun.’)
Om själfva rättsskipningens gång under denna period hafva
vi föga att inhämta ur de medeltida källorna. Tidens anda och
outvecklade förhållanden återspegla sig dock lifligt i den gamla
lagens straffbestämmelser. Den som stal för en half marks värde
skulle mista öronen, i fall han ej skulle stånda sin tjufvarätt i
galge och gren. Den som begått ett sedlighetsbrott dömdes att
lösa sin näsa med 40 mark, efter 3 kap. giftermålsbalken. Den
som förgått sig mot stadens myndigheter skulle slås vid stupan
och fly staden — „kommer han sedan i staden igen, miste tungan
sin’1. Pojkar som stulit skulle „strykas med ris, så att
rygghuden lossnar" och lösaktiga kvinnor ledas ur staden af bödeln,
o. s. v. Då vi — såsom vi framdeles skola få se — finna alla
dessa straffbestämmelser tillämpade i Viborg ännu i början af
1600-talet, så står det utom allt tvifvel, att de blifvit följda
också under medeltiden, från hvars sedvänjor och rättsbegrepp
de hade sitt ursprung.
Vanligt var väl ock att en dråpare försonade sitt brott
genom erläggandet af „mansbot" åt den dräptes släkt, hvilken å
sin sida genom högtidlig „urfejd" förband sig att ej vidare fordra
lif för lif. Sådant förekom långt senare i Viborg, likasom ock
seden att genom „edgärdsmän", som med uppsträckta fingrar
svuro på den anklagades oskuld, rentvå sig från misstankar
för brott.
Sådant var — försåvidt vi kunna sluta ur samtida hand-i
lingar och i all synnerhet ur antydningar i senare tiders
domböcker — styrelsens och rättskipningens tillstånd i Viborg
under medeltiden. Rådsherrarne, „consules", titulerade hvarandra
helt enkelt „medsittare" eller „medstolebröder", emedan de vid
rådsbordet sutto på samma bänk, men i likhet med riddare och
präster buro de dock i allmänna samlifvet ärenamnet „herrar".
De tjänstgjorde egentligen icke för lön, utan uppburo ,.till
rådmanskläde", hvar borgmästare 6 och hvar rådman 4 mark ur
stadens saköresmedel och vågpenningar. Prunkande i fotsid dräkt
af mörkrödt engelskt voro de nogsamt medvetna om sin
värdighet, antingen det gällde att döma efter stadens „beskrefna rätt",
eller att till någon hansestad affärda dessa på plattyska affattade
*) Stadens ,.gamla ordinantia" omtalas i den nva ordinansen, som utfärdades
pà 1540-talet. A. H. I, 165 sid. 320.
Rättskipningen.
Rådets ställning
och aflöning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
