Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELSVÄGEN LÄNGS VU0K8EN.
61
delse för den hanseatiska handeln, hvarför det t. o. m. en g&ng
synes varit ifrågasatt att göra det till en stapelort för det
mäktiga handelsförbundet.
Det som främst grundlade Viborgs betydelse såsom handelsort
var — såsom redan nämndes — dess belägenhet. Det låg vid
mynningen af en farled, som, likt Nevan, förenade Finska viken
med Ladoga och däröfver ledde vidare till Stora Novgorod,
centralpunkten för hela Europas och Asiens ömsesidiga varuutbyte.
Denna farled — om också icke en af de genaste och bästa —
erbjöd dock den fördel att den låg utom hansans räckhåll och
ej var underkastad de restriktioner det mäktiga handelsförbundet
ofta nog plägade pålägga handeln. De medeltida köpmännen
skydde ej långvariga och besvärliga resor, blott de hade utsikt
att omsider nå sin resas mål. På en tid, då landsvägarna —
om sådana öfver hufvud funnos — voro svårtrafikabla ridvägar,
begagnade man sig för varutransporter främst af de vattenvägar
naturen själf danat. Och i detta afseende var den viborgska
handelsvägen med sina strömmar och forsar föga sämre än själfva
Volchof, där ju också varorna måste omlastas på smärre farkoster
för att forslas upp till Novgorod. Med små båtar, som drejlades
upp för strömmarne och i nödfall kunde dragas öfver land, kom
man godt den vägen fram.
Först gick färden öfver Suomenvedenpohjas vida fjärd, hvarpå
det gällde att staka sig upp för Lavola och Vatikivi strömmar.
På Juuatila sjö vek man af mot öster och kom efter att hafva
passerat Koukkallio ström till Ylivesi sjö, som då ännu bildade
en labyrint af öar och tillandande grund. Här uppe i den finska
naturens öde vildmarker sågo — förmäler traditionen —
resenärerna underliga ting, de ännu halft hedniska inbyggarnes
blodiga offerfester.*) öfver „Trappforsenu ledde vägen vidare till
Hevonselkä sjö, på svenska kallad ^Hästryggen", och vidare öfver
Näätälän och Noskuanjärvi, som då förtiden ännu genom
Kalto-vesi stodo i direkt förbindelse med Vuoksen. Längs den mäktiga
älfven fortsattes färden sedan med större bekvämlighet. Vid Tiuris
fors i Räisälä torde man hjälpt sig med tillhjälp af s. k.
„kosken-laskiat", eller fördes varorna måhända öfver land förbi forsen.
I anseende till den betydelse platsen egde såsom en stationspunkt
på denna lifligt trafikerade handelsväg, hade där på ön midt i
’) Reinholmska saml. 51; 175 ,Jotakuta hirvittävää kummitusta, arv. ohdon
päällisten viettoa, muinaiset kulkiat oäkivät Koukkallion ja Ventelän väliltä nousten".
Vaoksenv&gen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
