Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..RANEFARER VAN WYBORCH".
63
eller ock blott de livländska städerna ensamma, stundom ock
den tyska orden, för att vid uppkomna stridigheter med ryssarne
tvinga dem till medgörlighet, förklarade all handel med Novgorod
afbruten och Nevan spärrad. Detta inträffade under medeltiden
s& ofta att handeln hart när lika ofta var förbjuden som tillåten.1)
Under dessa ständigt återkommande handelsförbud, då Reval
och Narva och hela Livland voro stängda för ryssarne, och då
själfva Nevan hölls spärrad af hanseatiska kryssare, var
nämligen Viborg den enda ort, genom hvilken handeln med Ryssland
kunde orubbadt fortgå. Oaktadt stränga straff väntade hvarje
farande köpman, som bröt emot förbudet, trotsade dock
vinningslystnaden alla betänkligheter, och det fanns städse dem, som
vågade en viborgsresa trots utsikten att förlora allt hvad de
ägde och hade och att med hustru och barn blifva förvista från
sina fädernestäder. Dessa s. k. „ranefarer van Wyborch" 2) seglade
Revals hamn förbi och smögo sig sedan in i den finska skären
för att undgå de hanseatiska vaktskeppen, som slogo efter
smyghandlare. Blefvo de nu på sin otillåtna stråt upptäckta och
igenkända, så återstod för dem ej annat än att söka de viborgska
slottshöfdingarnas skydd. De blefvo deras tjänare och utrustades
med en viborgares rättigheter, i hvilken egenskap de voro
oantastliga. 3)
Talrika hanseatiska köpmän undergingo således i Viborg en
hastig metamorfos. De kommo dit såsom hanseatiska medborgare
och seglade ut därifrån såsom de viborgska slottsherrarnes „fami-
’) För att gifva ön föreställning om huru ofta handeln i anledning af hansan*,
livländska städernas eller ordens förbud under medeltiden kunde vara afbruten
anteckna vi här de åratal under 1400-talets förra hälft, 1401—1450, för hvilka vi funnit
sådana förbud hafva utfärdats: 1403, 1407, 1417—1418, 1421, 1423—1425, 1426, 1430,
1436, 1437, 1439, 1441, 1442, 1443, 1444, 1445, 1446, 1447, 1449, d. v. s. 19 förbud
på 50 år, eller mer än ett förbud pft hvart tredje år.
*) Ranefarer. Se t. ex. Hanserecesse 1477—1530, von Schäfer, 5:te Band.
Han se tag zu Lübeck 1506. Maj 21. 131. Enligt Schiller & Lübben betyder
Kane-varer „diejenigen, welche verbotene Handelswege einschlagen, verljotene Reisen maehcn.
Nach J. Grimm v. ran eigtl. graeilis, aueh debilis, pravus".
*) Detta tillgick sålunda, att de först anhöllo hos slottsherren att få inträda
i hans tjänst, hvarpå denne gaf dem ett öppet bref, hvilket de sedan begagnade till
sitt skydd. Troligen hemburo de härvid slottsherren någon gåfva. Denne åter
lofvade att befordra deras bästa, med allvar och stränghet, i alla rättfärdiga saker,
„to vordegedingen mit ernstlikem sinne unde strenger vorderniase in rechtverdigen
*aken". Så t ex. antog Karl Knutsson 1443 Engelbrecht Stms och Krister
Nilsson Olof Vinke till tjänare. Hildebr. U. B. IX, 948 och 642.
„Ranefarer van
Wyborch".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
