Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7«
storartade festligheter och man öfverenskom att gemensamt rensa
hafven från sjöröfvare. Men så kom där plötsligt åter en fnurra
på tråden. Klaus Dock, den förutnämnda hanseaten, som drifvit
handel öfver Viborg, hade trots Krister Nilssons skyddsbref
blifvit såsom sjöröfvare afrättad i Reval. Detta förbittrade på
det högsta den hetlefrade Vasa-ädlingen. Han afbröt all
skriftväxling med det trolösa rådet och lät genom sina utliggare
gripa revalska fartyg i Nevan, ja i själfva Narvas hamn. Då
ingendera parten ville gifva efter, blef striden denna gång både
långvarig och hård. Under hela sex år var all kommunikation
emellan Viborg och Reval afbruten.
Ställningen blef småningom olidlig så för den ena som den
andra. Reval, som ej ansåg sig direkt kunna vända sig till
Krister Nilsson, anhöll om ordensmästarens förmedling. I Viborg
riktade borgmästare och råd en skrifvelse till deras stränge herre,
bpdjande att han måtte göra ett slut på den ruinerande fejden.
Nu följde långvariga underhandlingar. Ordensmästaren föreslog
särskilda terminer och orter för fredsmöten. Herr Krister, hvars
kränkta ära fordrade att de, som förorättat honom, skulle anhålla
om fred i hans egen borg, gjorde svårigheter, tills man ändtligen,
efter ett förberedande möte i Sandhamn, enades om en slutlig
fredssammankomst i Viborg Mikaelidagen 1431.’) Å Revals
vägnar bevistades mötet af borgmästaren Kost von Borstel och
rådmannen Herman Lippe. Härmed var striden med Reval slut,
men Lybeck betraktade Krister Nilsson ännu länge härefter såsom
fiende.
Härefter förgick nära nog ett århundrade utan någon
märkbarare konflikt emellan de båda grannstäderna. Karl Knutsson
stod i allmänhet i godt förstånd med hansan; Erik Axelsson
betraktades af städerna såsom en pålitlig bundsförvandt, trots
hans sträfvan att göra Viborg till en stapelstad; Sten Sture höll
ock fred med de livländska städerna, oaktadt han inblandade sig
i ordens inre strider; Erik Turesson, ehuru ingalunda någon vän
af hansan, undvek dock försiktigt hvarje fredsbrott, fastän han
t. o. m. en gång hotade att förbjuda all handel på Reval, så
äfven Tönnø Eriksson och Rolof Mattsson.
Men Gustaf Vasa, hvilken Reval stött för hufvudet, grep
åter i med hårdhandskarna och förbjöd 1530 all handel med
den trotsiga staden. Men då grefven af Hoija såg igenom fing-
’) Ruuth: Tutkimiiksm, s. 72 o. följ. HiUlebr. U. K. VII, 445; IX, 144.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
