Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
En följd häraf var att mången gång en „ farande köpman",
som ej hade speciell anledning att besöka Novgorod, för att
slippa den besvärliga omlastningen vid Nevan och uppfärden för
Volkov, i stället styrde kosan till Viborg, där han kunde
bekomma de vanligaste ryssevarorna för kanhända lika godt pris
som i själfva Ryssland. Sålunda kom t. ex. år 1480 en tysk
köpgesäll Peter Kock med sitt skepp till Viborg för att handla
med ryssarne, men då dessa den gången dröjde, måste han ändock,
efter en tids fåfäng väntan, segla genom Nevan upp till
Novgorod.
Viborg var sålunda faktiskt en, om också icke officiellt
erkänd, transito- och stapelort för handeln emellan östra Europa
och hansan, och det ingalunda blott under tiderna för de
hanseatiska handelsförbuden. Särskildt synes, utom Reval, Danzig
underhållit en liflig förbindelse med Viborg. Men äfven
ly-beckare,’) flensburgare m. fl. stodo i affärer med viborgska
borgare, hvadan troligt är att också skepp från dessa och andra
hansestäder besökt stadens hamn. Dessa från aflägsna tyska
0£ter komna köpmän stannade ofta kvar i staden såsom gäster,
tills de fått sitt lager utsåldt och hunnit förse sig med tillräcklig
last. Stundom hade de äfven s. k. utliggare eller
kommissio-närer, som i Viborg omhänderhade deras affärer. Icke sällan
torde det ock händt att en och annan af dessa främlingar
stannade kvar i Viborg och blef borgare i staden, hvars befolkning
sålunda med tiden erhöll ett allt starkare tyskt element. 2)
import. Af importvarorna, som tyskarne medförde, var onekligen
saltet den viktigaste, och det är troligen ända från medeltiden
staden i folkspråket burit namnet „suolakaupunki". Därnäst
kommo tygerna, såväl dyrbarare, såsom atlask och damast, af
hvilka de förnämares kläder tillverkades, som ock billigare,
vanligen benämnda efter tillverkningsorten: alstedeskt, yperskt 1445,
meyenborst och hynderlevskt (1443), engelskt (1444 o. 1505),
mynsterskt och västerlindenskt (1481), hagenskt och leydenskt
(1605 och 1521), saijan, nerskt och amsterdamskt (1521) o. s. v.
Äfven lärft, „laken", infördes: 1368 hade under förbudstid till
staden införts ett parti „laken", hvilket dock i fö]jd af skepps-
’) 1478 var viborgsborgaren Jakob Jakobsson skyldig Karsten Paling, Lydeko
Hagen och Annas Troijen i Lybeck, sammanlagdt 71 lvb.
!) Så t. ex. Alf v. Burhof från Dorpat, som 1417 kommit till Viborg för
att handla med ryssarne oeh sedan bosatte sig i staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
