Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
FÖRLÄN ING8- OCH HANSETIDEN.
Snart anlände budskap att fienden satt sig i rörelse.
Flyktingar från landsorten, präster, fogdar, bönder, män, kvinnor och
barn, började strömma in till staden, meddelande uppskakande
berättelser om fiendens enorma antal och fruktansvärda framfart.1)
Den 21 september 1496 förmärktes på de skogbevuxna höjderna
öster om staden de första tecknen af fiendens närvaro. Det
förljöds att belägringshären, som slog sitt hufvudläger sydost om
staden, uppgick ända till omkring 60,000 man och att dess
öfverbefälhafvare Danilo Schtjenatev och öfriga anförare voro i
krigssaker erfarne män, samt att den medförde väldiga
artilleripjäser och ett talrikt kavalleri. Lifligt afspeglar sig i den tidens
korrespondens, särdeles i biskop Magni bref, den förskräckelse,
som gripit hvarje fosterlandsvän vid dessa underrättelser. Ty
den krigsmakt som stod till buds för Viborgs och landets försvar
var, äfven sedan „männen från hela fäderneslandet" 2) blifvit kallade
under fanorna, försvinnande liten i jämförelse med fiendens, och
från riksföreståndaren Sten Sture, som var fullt upptagen med
att skydda Sverige mot Danmark, afhördes, trots finnarnes
upprepade böner, ingen hjälp. „Om icke Gud på ett alldeles särskildt
sätt ville lämna sitt bistånd, så funnes föga hopp", klagar biskop
Magnus, som slutar en sin skrifvelse med orden: „jungfru Mariæ
milde bön, St. Henrik och St. Erik, Sveriges patroner och alla
Guds helgon beskärme de gode män, som nu utdragne äro".
I medlet af oktober voro de belägrade redan kringrända
på alla sidor. Förgäfves hade de för att skaffa sig luft
angripit fienden „ute på några öar", sannolikt åt Trångsundssidan;
förgäfves hade de vid ett annat utfall nedgjort ett stort antal
af dem; förgäfves hade ock Winholt, Magnus Frille, anföraren
för de biskopliga trupperna, och Nils Bengtsson med 100 svenner
och 800 nylandsbönder natten mot den 12 oktober sjöledes riktat
ett anfall mot Vatikivi fors, där ryssarne på landsidan plägade
öfvergå vattendraget; också detta sista försök att bryta den ryska
belägringskedjan båtade till intet utan slutade fastmer med ett
blodigt nederlag: 3) tvenne gånger råkade de oöfvade bönderna i
formlig panik, först då de knappt hunna i land hörde ropet
ryssarna komma och sedan när svennerne, som stridt tappert, af
’) „För at| beskärma den heliga kristna tron och detta fattiga landet" hade
Knut Posse ryckt ut, men mås to för den kolossala öfvermakten snart vika tillbaka.
*) — de tota patria hoiuines — congregati — A. H. VI, 44.
•) Om dessa strider, se A. H. VI, 45.
Fiendens
annalkande och
styrka.
Staden
kring-rHnd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
