Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELÄGRINGEN 1405. STORMNINGARNA. 111
öfvermakten trängdes ned mot stranden. Hals öfver hufvud
störtade sig den besinningslösa hopen ned till båtarne, af hvilka
vid hvartdera tillfället många i trängseln fylldes med vatten
och kullstjälptes. Ett stort antal svenner och 100 bönder stupade;
Magnus Frilie och Nils Bengtsson jämte en hop svenner föllo i
fångenskap; Winholt undkom släpande sig vid ett tåg efter en
båt och med honom endast 8 eller 10 svenner. *)
Staden var och förblef innesluten och Vatikivistriden endast
eggade ryssarne till ett stormningsförsök i stor skala. Dat
myllrade af folk på höjderna i öster. Otaliga syntes de löpa ned
för kullarne, bärande stegar, stafvar och vasar, och andra följde
dem efter, stormande „hårdeligen an med svåra bössor och andra
konster". De kommo allt närmare under muren och trängde så
svårligen uppå, att de redan med två ståndande banér voro framför
svartbrödraklostret utmed muren och sjön. De lade stegarna
till och menade sig redan hafva staden inne, men de belägrade
skyndade till och kastade dem efter en häftig strid tillbaka med
en förlust af „döda män och sårade öfverpass". Men medan det
egentliga angreppet sålunda skedde från hufvudlägret i sydost,
rörde sig fienden samtidigt också på andra håll, bildande en
sluten krets „en stor half mil kring allan staden". Och då
stadsboarne redan stodo som segrare på muren vid svartbrödraklostret
och sågo den anfallande människoströmmen likt en klippbruten
våg hvälfva sig tillbaka mot öster, började en ny strid vid slottet,
som från väster ansattes af en annan här. Tyrgils borg utstod
dock med heder den hårda dusten, och faran var för denna gång
lyckligen öfverstånden, „men när dem lyster att storma härnäst,
då råde Gud allsmäktig" heter det i ett bref från de belägrade
om den stora striden. 2)
Emellertid kom senhösten, kännetecknad detta år af svåra
stormar och orkaner, föregångare till en vinter så kall, som man
i mannaminne ej haft i norden. I den belägrade staden trängdes
om hvarandra borgare, krigare, flyktingar. Nöden steg med
hvarje dag. Krigets följeslagare pesten kräfde sina offer, och
snart började en fruktansvärd hungersnöd grassera i den
opro-vianterade och från all tillförsel afskurna staden. Folket
förvildades af svält, „så att de hade så när ätit hvarannan upp".3)
•) I. c.
’1 A. H. VI, 45.
•) A. H. VIII, a>.
Fttrsta storm*
ni n gon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
