Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ÖFVERGÅNGSTIDEN.
Redan slottets och stadens yttre utvisade huru man börjat
ikläda det gamla en ny dräkt. Ännu så länge utgjorde borgen
och dess dotter staden ett helt, men i fästningskomplexen blef
den senare numera, utrustad som den var efter alla den
dåtida befästningskonstens fordringar, en hufvudfästning för sig,
jämbördig med om ej förmer än själfva slottet, som trots alla
de förbättringar det undergick, dock i hufvudsak förblef hvad
det varit — ett medeltida fäste. Detta förhållande kunde ej
annat än i någon mån lösa de band, som förut förenat slott och
stad. Invånarne, trygga bakom sitt nya „hornverk", behöfde
ej i lika hög grad som förut lita till slottet, och detta —
styrdt icke mera af så godt som själfständiga höfdingar utan
af konungens befullmäktigade ståthållare — koncentrerade ej
längre så uteslutande som förut allt lif och alla sträfvanden
omkring sig. Gemenskapen emellan slottet och staden inskränkte
sig alltmera till de rent administrativa och militära
förhållandena.
Äfven i slottets yttre afspeglade sig dess nya bestämmelse
att vara ett konungens slott och ett ståthållarresidens. Det
ikläddes en ny utrustning, som icke fullt harmonierade med
dess medeltida inre, men hvilken skulle ställa det i jämnhöjd
med den nya krigskonstens fordringar. Denna hade
nämligen gått framåt med jättesteg sedan Tyrgils Knutssons och
Erik Axelssons tider, medan slottet stod kvar tämmeligen
oförändradt i sitt föråldrade skick. De murar och torn, som stått
emot medeltidens kastmaskiner och „skytt", voro värnlösa
emot det artilleri 1500-talet hade att tillgå. Själfva S:t Olofs
torn, borgens kärna, ansågs numera ej dess säkrare än att
det vid första allvarligare beskjutning kunde ramla ned och
med sin massa fylla hela strömmen 1). Mantelmuren, som här
och hvar visade betänkliga ansatser att remna och falla i
strömmen äfven den, stod knappt mer att med lappning bringas i
krigsdugligt skick 2). Likaså voro de torn, som flankerade
muren, allt för höga och svaga för att vidare kunna uthärda ett
’) A. H. II, 172. Konung Gustafs bref till ståthållarne pà Viborg "/, 1547.
’) Mantelmuren kallades ock stundom »yttersta muren", en benämning
liktydig med „cingulum majus". Sä levererades t. ex. 1556 tegel och kalk till „pelare
som murades vid yttersta muren om slottet". F. S. A. 5106; 130. Enligt en
anteckning af 1561 synes mantelmuren varit 5 alnar hög. F. S. A. 5219; 108.
Slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
