Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLOTTSSTYRESMÄNNEN.
159
kunde vid denna tid", säger Lagus med full rätt, „förliknas vid
en i fortsättning belägrad stad, hvars borgare alltid måste hålla
murslefven i ena handen och vara beredde att hjälpa till vid
försvarsverkens uppförande och förbättrande".
Detta bidrog, trots de förändrade förhållanden den nya tiden
danat, att upprätthålla det gamla sambandet emellan slott och
stad och gaf fortfarande åt slottets styresmän en makt, som —
oaktadt de ej mera voro själf myndiga förläningsinnehafvare —
likväl gjorde dem mera oberoende än deras ställning eljest
medgifvit. Den gamla goda tiden, då slottsherrarna varit enligt
Karl IX:s ord konungar hvar i sin landsort, hägrade dessutom ännu
för mången af dem såsom en idealepok, från hvars seder och
styrelsesätt de hade svårt att frigöra sig. Kanhända mer än på andra
områden finna vi därför just på slottsstyrelsens gebit huru de
gamla medeltida förhållandena gingo igen under de nya formerna.
Detta framgår tydligt vid en hastig blick på de mäns görande
och låtande, som under denna tid förde spiran på borgen.
Nils Grabbe, 1534—1545, Gustaf Vasas vapenbroder, denne
man af järn och stål, som under befrielsekriget likt en
sjökonung härskat på sin lilla flotta och på eget bevåg utfört sina
sagolika bragder, kunde omöjligen finna sig i sin underordnade
ställning såsom befallningsman på Viborgs slott, hvilket han
tvenne gånger eröfrat. Han lät hugga sitt vapen i slottets
mur2) alldeles som en Erik Axelsson gjort, han företog likt
medeltidens Sten Turesson och Karl Knutsson på egen hand
krigståg mot Ryssland, som äfventyrade hela rikets fred, och han hade
slutligen svårt att blifva färdig med några redovisningar.
Måns Nilsson till Ahtis 1545—1555 3), som förde tre
eldslågor i vapnet, kunde ej heller förmå sig att se på rikets
bästa framför sitt eget. Han sålde åt de ryska köpmän, hvilka
han Vuoksenvägen lät ledsaga till Viborg, kronans hästar och
egodelar och stoppade penningarna i egen ficka. Sedan höll han
för ryssarne stora gästabud på slottet och tvang bönderna att
skjutsa dem hem igen, och gjorde — såsom Gustaf måhända med
’) Lagus: Ur Viborgs historia, sid. 23.
*) Gottlundska samlingen. Fornm. för. och Otava. Han lät ock en gäng
skjuta ett ryskt sändebud med löst krut vid dess ankomst till Viborg, „så att han
fick där någon skada af". A. H. VII, 5S.
*) Måns Nilsson hade till en början Gustaf Fincke ..såsom lutinant". A. H. 1.133.
[-Slottsstyres-mftnnen-]
{+Slottsstyres-
mftnnen+} och
deras
myndighet.
Gustaf Its och
Erik XIV:s
be-faUningsm&n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
