Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
ÖFVERGÅS OSTIDEN.
gier och förmåner, ombesörja dess byggande och befästande. Om
de försummade något i den vägen väntade dem regeringens
missnöje och tadel. Å andra sidan blefvo deras i detta afseende inlagda
förtjänster ingalunda obeaktade eller lämnade utan belöning. 1558
anhöll Elias Kristersson af hertig Johan — emedan, såsom han
skref, här finnes stort fel med de borgmästare här äro i staden, så
att de ej kunna stå alla saker väl före både med stadsens byggning
och befästning och annat mer — att „någon god och skicklig
man blefve tillsatt, som bättre uppseende med borgarna hafva
kunde och komma dem att veta och beflita sig om meniga
riksens och deras eget bästa" ’). Han utbad sig vidare att en viss
Jöns Månsson måtte förordnas „att taga sig sådant om händer,
alldenstund muren och skansen begynner allredo fast luta och
falla ut". Sålunda fingo borgmästare och råd för sin
uraktlåtenhet plikta med att ställas under en sorts förmynderskap, ty Jöns
Månsson blef i själfva verket stadsstyrelsens chef och uppbar i
lön 200 mark, medan borgmästarna hade blott 40 mark.
Tvärtom åter erhöll borgmästaren Bertil Jönsson 1588 „för
stor vård och flit, som han hafver om stadsens byggning"
skattefrihet för sina gods äfvensom en läst spannmål af kronan 2).
Borgmästaren Matts Andersson bekom 1593 Nora gods för att
han med allra största allvar må beflita sig om att staden
blifver befäst och vinnlägga sig om att stadsmurarna måtte bli
förbyggda och förbättrade 3). Slutligen erhöll borgmästaren Klemet
Sigfridsson 1606 frihet från tull, „enär han stor flit användt om
befästningens förbyggning, mer än som de män, som före honom
vid ämbetet varit hafva".
Men rådet var ock stadens högsta domstol, hvilken det ålåg
att slita borgarnas inbördes tvister. Rättskipningen hvilade för
öfrigt ännu helt och hållet på den grund medeltiden lagt.
Såsom konungsman närvar vid rättens sammanträden vanligen
slotts-befallningsmannen. Någon öfverdomstol, till hvilken man skulle
kunnat vädja från rådets utslag, fanns icke, förutom de af
konungen stundom förordnade s. k. räfstherrarne, hvilka reste
omkring i landet och höllo rättareting. Det hände därför att man
i besvärsväg någon gång måste söka fram ända till höga
vederbörande i Stockholm. Sålunda klagade t. ex. 1568 Matts Lars-
’) Klas Kristerssons registratur 1558.
’) F. S. A. 5596; 51 v.
’) F. S. A. 5669, sista bladet.
Rätterna och
rättskipningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
