- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
173

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÄTTERNA OCH RÄTTSKIPNINGEN.

173

son inför riksens råd på rådstugan i Stockholm öfver alla
dem, som i nämnden i Viborg suttit, att de fråndömt honom
hans faders Lars Perssons gård, ett utslag som riksrådet också
fann skäligt upphäfva *).

Däremot synes staden redan vid denna tid haft en
underdomstol. Bedan på 1540- och 1550-talen nämnes i Viborg en
Mårten Kämner. Måhända var han dock — i händelse man
öfver hufvud får antaga att han bar namn efter sitt yrke —
blott och bart något slags kronokassör eller åklagare, hvilka
då för tiden plägade kallas kämnärer 2). Säkert är däremot att
staden mot slutet af perioden hade tvenne kämnärer, hvilka väl
torde böra betraktas såsom underdomare, helst kassörssysslorna
då sannolikt ålågo stadsfogden 3). Tyvärr föreligga dock inga
närmare upplysningar om kämnärsinstitutionens verksamhet från
denna tid.

I rätten dömdes för öfrigt fortfarande efter den medeltida
stadslagen, stundom ock efter landslagarna. Att mista öronen eller
rygghuden för stöld och snatteri, att lösa sin näsa för
sedlighets-förbiytelser, att slå sig själf för munnen och gå baklänges ur
dörren för lögnaktigt tal och „läppegäll", — dessa och dylika voro
fortfarande de stående juridiska fraserna, som hördes vid
rådsbordet, om ock praktiken ej mera torde fullt motsvarat terminologin.
Dråp förliktes också fortfarande förmedelst erläggande af
mansbot. Sålunda mottog t. ex. herr Simon, skolmästare i
Helsingfors, 1574 100 mark i mansbot för sin sal. broder i Viborg.
Likaså upptogs 1575 mansbot för sal. Henrik Kostiains mord o.
s. v. Dock synas dessa penningar numera i allmänhet tilldömts
de fattiga i hospitalet4). Att slutligen ej heller skarprättaren
saknade arbete finna vi bl. a. däraf, att han 1603 fick afrätta
tvenne „rosboiniker", 1605 „bränna och rätta" tvenne
trollkarlar o. s. v.

’) Rådstufvurättens prot. 2 o. 5 nov. 1653. Ràdstufvurätt skulle enligt
1540-telets ordinans hållas åtminstone en gång hvar åttonde dag.

*) Kämnärema Henrik Andersson och Lasse Tomasson nämnas åtminstone i
räkenskaperna för åren 1600—1603. Se t. ex. F. S. A. 5803; 21.

’) 1560 uppbar Lasse Henriksson, byfogden, saköresmedlen. F. S. A. 5196; 1.

’) Så heter det i hospitalsräkenskapen för år 1574: än är upptaget af Simon
Skolmästare i Helsingfors, som han hade tagit uti mansbot för sin s. broder —
pnr. 100 F. S. A. 288 ; 9 v. Också mansboten efter Henrik Kostiain betaltes
till hospitalet i trå poeter om 50 ^ hvardera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free