Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGEN MISSNÖJD MED DEN VIBORGSKA HANDELN.
195
nom alltför billiga priser skulle kunna öfverflygla de inhemske.
Men så snart ryssarne „kommo under vädret" med detta
arrangemang, satte de å sin sida prisen på sina varor så högt, att
hvarken de svenske eller de tyske kunde komma i handel med dem.
„Rop och öfverlopp" ökades dag för dag mer och mer både af
svenskar, tyskar och ryssar och andra främmande. Tyskarne
bådo enständigt att handeln måtte „slås lös igen, så att hvar
finge bruka sitt bästa". De kunde ej ligga i Viborg i veckotal
och vänta tills ryssarne behagade slå ned prisen. „Ty
ryssen är så tredsk, att han kan väl så länge ligga här vid vatten
och bröd och hålla sitt gods, som tysken". Följden var att
Klas Kristersson, i samråd med gränskommissarierna, som då
voro i Viborg, gaf handeln fri om sommaren 1559
Gustaf ville då åtminstone genom en hög tull, 5 mark å
hvarje 100 marks värde, hålla sig skadeslös för utlänningarnes
handel. Detta blef en ny stötesten. Förut hade hanseater och
holländare varit tullfria, och skreko nu öfverljudt öfver detta
nya onus. Tyskarne hotade skrifva till sina „faktorer och
mat-schoper" i Tyskland att de intet mera gods skola skeppa hit för
tullens skull. Holländarne åter sade, att där som de hade vetat att
här icke varit en fri handel för dem, då hade de intet kommit
hit, utan väl funnit deras kosa annorstädes. De lågo mer än
8 dagar i hamnen, icke viljandes slå deras luckor upp eller lossa,
utan bådo få fara sin kos hädan igen 2). Klas Kristersson måste
tillsvidare medgifva en nedsättning till 3 mark på tullen,
hvarjämte han lofvade holländarne fullständig tullfrihet, i händelse
de blott handlade med Viborgs borgare och ej med ryssarne.
Han lade sig ock hos konungen ut för de främmande,
framhållande att de i annan händelse skulle lämna Viborg åt sitt öde
och vända sig till Narva, dit ryssarne lockade dem med löfte
om tullfrihet.
Nu var konungens tålamod slut. Han trodde sig redan
länge hafva märkt, „att den handeln där i Viborg kommer föga
oss eller våra undersåtar till godo utan tyskarne och ryssarne".
Vi hafva — hade han redan en gång skrifvit — platt intet
gagn, utan mera farlighet och bes väring af förenämnda handel,
om där ingen tull utgöras skulle. Då Klas Kristersson nu ytter-
’) Klas Kristerssons registratur */« 1559 och Vi 1559.
*) Klas Kristerssons registratur 10/s 1559.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
