Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
ÖFVERGÅS OSTIDEN.
det. Han sände ut sina jakter, lät gripa „sjötjufvarne" och
kastade dem i fängelse.
Och sist och slutligen förljöds där ock samma klagan från
de livländske städernas sida öfver lybeckare och andra
hansea-ter för det de genom sin seglats på Viborg stärkte kristenhetens
fiender 1). Ännu en gång förklarade hanseaterna i Lybeck att, då
andra nationer, holländare, fransmän, engelsmän och andra, segla
på Viborg, så kunna icke heller de afstå från sin handel
därstädes 2), och själfva den tysk-romerska kejsaren, till hvilken
Reval vädjat, förklarade att handeln på Viborg under sådana
förhållanden icke kunde förmenas hansestäderna.
Men trots all denna likhet med de medeltida förhållandena,
framträder där äfven någonting nytt som utvisade ett framsteg
för Viborg. Sådant var först och främst regeringens allvarliga
sträfvan att höja de inhemska borgarne till aktivt deltagande
i den världshandel, som drog genom deras stad. Om ock
resultaten icke motsvarade Gustafs förväntningar, så finna vi dock
att — för att icke tala om tysken Vit Olde, som i afseende å
sin import, hvars värde 1558 steg till 83,600 mark, kunde mäta
sig med hvilken af de utländska grossörerna som helst — tvenne
inhemska borgare, Henrik Kostiain och Tönius Nylander, redan
deltogo i denna handel med en import af omkring 10,000 à
11,000 mark. Lakmans och Makeprangs lärdomar hade
synbarligen redan slagit alltför djupa rötter hos det inhemska
borgerskapet för att det mera skulle släppa det tag det engång gripit.
Härmed var en fastare grund lagd för den viborgska handeln
än den någonsin förut haft. Väl antog den aldrig mer så
jättelika proportioner som de märkvärdiga åren 1558 och 1559, men
den blef jämnare och icke mera så beroende af yttre
tillfälligheter som ditintills. Detta innebar ett stort framsteg för staden.
Konung Erik XIV, som insåg hvilket svårt slag Gustaf
Vasa genom sin skuggrädsla tillfogat den viborgska handeln, gjorde
’) Archiv fiir die Geschiehte Liv-, Est- und Curlands. Neue Folge. Band III
von C. Schirren. Den u/t 1559 heter det t. ex. „das 19 Lubische Sehiffe nach
Wiborgh geloffen, vnnd speisen vnser feinde und zufuhren demselben allerlei notturfft
— — wirt die Stadt Reuell vnd das gantz ort daselbst vbell stehn" (sid. 161).
’) 1. c. sid. 262. Sie wusten aueh dem gemeinen hanttierenden Mann die
Behiffurdt vf Wiborch–-, vf unser an hal ten vnd begheren, nicht zuuorbietcn,
sinthemal dasselbig durch Polen, Dennemarcken, Sehwedenn vnd Hollender,
vnghe-hindcrt getrieben wurde, wusten sic es aueh nicht einzustellen.
•) Nyssnämnda arbete. Band IV, sidd. 298—301.
Handelns nya
riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
