Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMPORTEN. MYNT.
206
Handeln var ännu företrädesvis byteshandel. 1559 köpte
viborgsborgarne Matts Andersson och Gabriel Jönsson 20
läster brygge8kt salt af sin värd Hans von Kosen i Lybeck
för 320 mark lybskt, hvilken summa de skulle betala i goda
torra hudar och kalfskinn. Tullräkenskaperna för 1603 och
1605 utvisa ock att holländarne då tillbytte sig tjära för salt
och andra införselvaror. 1606 sände välb. Anders Boije en
tunna smör till Tyskland för att därmed köpa sig bössor, och
1611 sände herr Matts likaså en tunna smör för inköp af
böcker. Äfven i tull upptog kronan förutom penningar både
salt och tyger.
På mynt rådde i allmänhet stor brist. Det revalska och
rigiska myntet, som under medeltiden varit vanligt i Viborg,
ville Gustaf ej mera lida i sitt rike, och det myntverk grefven
af Hoija grundlagt i staden torde ej heller af honom vidare
underhållits, oaktadt en myntmästare fortfarande nämnes
därstädes ända till år 1560 1). 1559 klagar Horn att i Viborg
vankar föga svenskt mynt och tillät därför användandet af
främmande mynt i handeln, dock så att det ej skulle få sättas högre
än det var värdt 2). Det var strängt förbjudet att utföra
penningar ur riket och borgarne hotades ständigt vid deras
utseg-lande af visitationer ombord, på det de ej skulle utpraktisera
dalrar, dolda under skeppskölen, gömda i klädespackor eller i
tunnor bland smöret, eller ock inskurna i trä 3). 1564 fälldes
Markus Pellin och Multiala Karin, hvardera till 40 mark, för
det de förde dalrar till Narva.
En svår olägenhet bereddes handeln genom den under
konung Johan tilltagande myntförsämringen. Då på Gustaf Vasas
tid fyra mark gällt lika med en daler och ännu under Erik XIV
6 à 7 mark motsvarat dalern, hade Johan Hl inom kort bragt
det därhän att på 1570-talet 26 — ja t. o. m. 28 mark —
måste räknas på dalern. Det gängse myntets värde hade
således nedgått till en sjundedel mot förr. Främlingarna, särskildt
ryssarne, ville ej mottaga det dåliga svenska markmyntet utan
pockade på dalrar 4). Det allmänna missnöjet tvang väl konun-
’) Jöran myntare, men hon synes egentligen hafva tillverkat krut.
») A. H. IX, 102.
J) Erik XIV till Jakob Henriksson ’/, 1562.
*) Enligt 1578 års stadsräkenskaper räknades 26 mark klippingar pä dalern.
F. S. A. 5447; 1).
Mynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
