Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
öfvergångstiden.
Östersjön 1). Detta uppmuntrade naturligtvis, trots alla motsatta
förordningar, bönderna till den olaga handelns fortsättande och
fingo de ej själfva tillfälle att segla öfver till Reval, kom där
alltid någon hanseatisk krejare, som i smyg lade till vid någon
känd skärihamn och försedde dem med nödiga handelsvaror.
Icke mindre liflig var handeln i de längre från kusten
belägna trakterna af länet. Hvar länsmansgård var en liten
handelsplats, där bönderna mot gäddor och spannmål kunde tillbyta
sig salt och andra förnödenhetsvaror. Hvarje präst ansåg sig
berättigad att omsätta sin smöruppbörd i eget visthus åt första
bästa kringresande landsköpman, därest han ej själf hade skuta
att sända den öfver till Reval. Hvarje krögare, af hvilka det
enligt gammal sed borde finnas ett visst antal i hvar socken,
dref på sidan af sitt egentliga yrke också allt möjligt annat
geschäft", så att hans krog stundom såg ut som verklig handelsbod.
Och likasom hanseaterna smyghandlade i skären och på kusterna,
likaså ströko ryssarne och de olonetzka gårdfarihandlandena
omkring i länet uppköpande hästar, spannmål och skinnvaror, så
mycket de någonsin kunde öfverkomma.
Det var sålunda en ansenlig handel, som gick borgerskapet
förbi. År 1640 beräknade de viborgska köpmännen att ensamt
till Åyräpää och Lappvesi härad infördes icke mindre än 150
à 200 läster, d. v. s. 2,400 à 3,200 tunnor salt, eller mera
än själfva staden importerade. Samtidigt klagade de att
bönderna i Äyräpää sålde all sin spannmål åt ryssarna, så att från
hela häradet icke en enda läst kom till staden. En enda
rysseköpman hade där en vinter uppköpt 40 läster spannmål på
en gång ’-).
Under sådana förhållanden var det ej under om borgarne
idkeligen klagade öfver bondeseglation och landsköp, på en tid
då konkurrens var det värsta man visste. Konungen kunde
ej vara döf för dessa framställningar, helst han framför allt
ville att denna stad, som låg för ryssar och hedningar, skulle
blifva vid makt. Nu följde den ena stränga befallningen efter
den andra om bondeseglationens inställande och landsköpets
afskaffande. De rikaste af kustbönderna, som idkat sjöfart och
handel, ålades flytta till staden, om de ville fortsätta med sin
’) A. H. VII, 95 och 176.
*) Borgarnes supplik, möjligen af ftr 1545, i afskrift i F. S. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
