Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
ÖFVERGÅS OSTIDEN.
regel hans kreditor, och bonden förde till honom sina
landtmannapro-dukter i betalning för tidigare erhållna varor. Som köpmannen
i regel hade största vinsten af affären, var det gammal god sed
att han skulle undfägna bonden med ett litet kalas („slampamptt)
under hans stadsbesök. Detta kalas började småningom blifva
en formlig börda för köpmännen, som klagade att bönderna, om
de hade litet eller mycket med sig, då de kommo till stads,
likväl ville hålla „slampampeta i tre nätter å rad och, när de
ej fingo det, foro till Borgå eller andra städer
Sådan som ofvan framställts var den viborgska handeln,
såväl utrikes- som inrikeshandeln, under 1500-talet. Den hade
— såsom vi funnit — vid slutet af perioden en helt annan
både karaktär och betydelse än den haft under medeltiden.
Men trots allt hade den dock mycket kvar af sin medeltida
natur. Vi behöfva härvid blott erinra oss de tyska gästernas
fortfarande betydelse i den viborgska handeln, dess natur att
fortsättningsvis vara framför allt byteshandel, böndernas
slam-pampsresor o. s. v. Århundradenas vanor voro segare än att
de med ens kunde utrotas af några förordningar och
reglementen. Men vinsten af Vasatidens sträfvanden var, att Viborg nu
var vordet en själfständig stapelstad och därjämte, vid sidan af
Reval, den andra stapelstaden i riket för den ryska handeln.
Viborg var så företrädesvis en handelsstad, att de öfriga
borgerliga näringarna ej ens jämförelsevis kunde nå den
betydelse, som denna dess hufvudnäring. Några industriella
inrättningar funnos ännu icke på orten, såvida man ej tager i
betraktande kalkugnen och tegelbruket vid Papula, för hvars
räkning staden aflönade en särskild tegelslagare, som ytterligare
i sin tjänst hade en mängd tegeldrängar, äfvensom senare dess
mjölkvarn vid Säiniö. Dessutom hade kronan ett salpetersjuderi
vid Siikaniemi 2) äfvensom ett par krut- och sågkvarnar vid
Yx-pää, Tervajoki och Säiniö 3). Först mot periodens slut synes en
handlande fattat planen att för egen räkning anlägga en
såg-kvarn, hvilken sålunda, i händelse den verkligen kom till stånd,
var den första privata anläggning af detta slag på orten, som
man känner. Den 21/10 1614 fick nämligen Herman Schmalhorst
’) Borgerskapets klagomålssiipplik af 1542. Afskrift i F. S. A.
*) Salpetersjudaren å Siikaniemi nämnes redan 1583 (F. S. A. 5515; 3).
8) 1581 hade slottet sågkvarnar vid Tervajoki och Säiniö, en mjölkvarn vid
Säiniö och en krutkvarn vid Yxpää.
Industri och
handtverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
