Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KYRKLIGA REAKTIONEN.
233
i guld och silfver torde för det mesta hamnat i kronans
myntverk, i likhet med gilleshusets tennkärl, som 1667 fördes till
Stockholms varuhus.
S& var då kyrkan afklädd sin yttre prakt. Men äfven dess
inre lif omdanades så småningom. Peder Soroi blef stadens första
— enligt annan källa dess andra — evangeliska kyrkoherde 1629
och Johan Læistius, en man af utmärkt skicklighet, dess första
protestantiska skolmästare 16341). För att emellertid
reformationsverket skulle hafva bättre framgång i dessa aflägsna delar
af landet, inrättades slutligen i Viborg ett särskildt biskopsstift
1664. Dess förste biskop blef en inhemsk viborgare Paul
Juusten, som efter att först hafva frekventerat Viborgs skola,
hvilken han äfven själf en tid, 1541—43, förestått, uti
Wittenberg fulländat sina studier under de främsta protestantiska
professorernas ledning (1643—46). Biskop Juusten var en lärd och
nitisk man, som under de nio år han förestod det viborgska
stiftet, helt säkert under sina visitationsresor och genom
utfärdande af nya förordningar kraftigt befordrade protestantismens
seger. Efter Juustens förflyttning till Åbo biskopsstol (1663)
omhänderhades det viborgska stiftet först af Kanutus Johannis
(† 1567) och sedan af Erik Härkäpää († 1678). Äfven under
dem torde reformationsverket ostördt hafva fortgått, och
omdaningen syntes redan säkerställd.
Men nu inträdde en reaktion, som för en tid satte
protestantismens tillvaro på spel. Efter Härkäpääs död lämnade
konung Johan, som ett par år tidigare utgifvit sin halfkatolska
liturgi eller „röda bok", Viborgs stift obesatt, i likhet med
hvad han tidigare gjort med biskopsstolen i Åbo, för att under
vakansen hafva friare händer för sina reaktionära planers
genomförande. Och då Viborgs stift ändtligen år 1583 åter hugnades
med en ny styresman, var det ej eu biskop, utan endast en
s. k. ^administratör" det erhöll, i det den medgörlige, nu till
biskop i Åbo utsedde Erik Sorolainen under sistnämnda titel
också fick sig ombetrodd vården om den viborgska kyrkans
angelägenheter. Det är troligt att nu den „röda boken" genom
den nya administratorns åtgärd togs till efterrättelse också vid
gudstjänsterna i Viborg. Åtminstone heter det om stadens
dåvarande kyrkoherde, herr Lars, att han „uti alla saker och punk-
’) Alopaeus, Borgå gymnasii historia, sid. 11 och 12.
Den kyrkliga
reaktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
